Helt sjukt...

Om 15 dagar sitter jag på ett plan som borde vara ungefär en timme utanför Stor Brittaniens kust. Hur sjukt är det egentligen? Om 15 dagar och typ tre timmar skulle jag gissa sitter jag i Volvon från Arlanda tillbaka till Danderyd. Det är sinnessjukt. Om 15 dagar vet jag inte om jag kommer isolera mig själv från alla för att jag fortfarande är helt förstörd efter att ha lämnat Las Vegas, eller om jag kommer springa runt till varenda Stockholmsbo för att jag har saknat alla så mycket. Något jag inte räknar med att ha gjort om 15 dagar - packat upp. Det lär väl ta sin tid. Packade ju inte officiellt upp här förens efter näst intill, två månader. Var väl dock för att jag inte riktigt hade något eget rum då, eller i alla fall visste att jag skulle byta rum om en kort tid.
Nej. Nu blir det lite sömn, utan två hundar som tar upp större delen av sängen som tidigare nätter. Sista riktiga skolveckan börjar imorrn. Förra veckan var sista hela, nu sista riktiga. Nästa vecka är det all testing. Time runs by far to fast...

"x" went from "being in a relationship" to "single"

Så varje gång detta händer någon, så skriver hundra pers att de finns och att om "x" vill prata finns de där. Men hur många är det som verkligen finns? Jag menar, många gånger skriver folk som personen i fråga ytterst sällan pratar med att de finns där om det är något. Men varför just i denna stund och inte hela tiden? Det är som att så fort något förändras i ens liv hamnar det upp på Facebook, och det är antingen en "like" från "vännerna" eller en massa kommentarer, men hur mycket av det som vi och andra skriver betyder något? Känns det inte mer riktigt att få något sånt sagt till sig direkt, visa telefonsamtal eller face to face.
Facebook har förändrat denna generations liv något enormt. Kanske är inte jag den som ska säga något som konstant gör det som alla andra gör. Kommenterar på saker, säger allt vis Facebook meddelanden istället för direkt, men en liten tanke så där.
Vad skulle hände om Facebook bara stängdes ned? Vi hörde alla rykterna som gick och alla upplevde paniken som spreds. Är en sida så viktigt för oss? Kan hålla med om att det vore trist med tanke på alla bilder, fina som fula, och meddelnaden som skickats emellan personer som man tycker om att bläddra tillbaka till.
Vet inte riktigt vad jag skulle komma med detta inlägg. Men ja... Facebook.

I'm so proud

Är så stolt över nya designen. Yes, I said it. Jag är för en gångs skull verkligen stolt över något jag gjort. Bara 15 dagar kvar nu tills detta blir bloggen jag är inne på dagligen. 10 månader har gått allt för fort. Följ mina sista dagar här - http://isabelleandersson.webblogg.se/linvinthedream/

RSS 2.0