Isabelle's

Efter första terminen i gymnasiet bestämmde jag mig för att dra till USA på ett utbytesår. Jag valde att åka med EF high school year. På EF huvudkontor på Strandvägen sålde dom hela konceptet till mig och mina föräldrar. Vi köpte hela skiten rakt av och gick på deras slogan "EF hich school year -det bästa året i ditt liv". Jag fick via EF kontakt med ungdommar som varit på high school year tidigare. Dom berättade bara massa positvit. I efterhand har jag fått reda på att EF har betalat dom för att dom bara ska berätta de postiva sakerna.

Ett high school year med EF kostade drygt 50 lax då. Men om man skulle välja område i USA (norr, söder, öst, väst) så kostade det typ 5 lax extra. Och om man skulle välja delstat så var det bara hosta upp ännu mer. Vad fick man då för dessa pengar? Flyg tur och retur till USA, plats i en komunal skola som dvs är gratis, boende hos en värdfamilj som inte fick en krona för att ha en student boende där i 10 månader. Så man betalade alltså 50 lax för en flygbiljett till USA, alla  vet att det kostar typ 10 000 så resten av pengarna givk till grisarna på EF.  EF lovade att minst 1 månad innan avresa så skulle man få en värdfamilj. Jag fick ingen. Jag ringde dagligen till EF och dom sa att "dom jobbar på det". Samma dag som jag skulle resa hade jag fortfarande ingen värdfamilj,  och ändå åkte jag iväg. Endast 17 år gammal. Dock fanns det dom som var ännu yngre, villket är helt sjukt.

När jag landade i USA så hämtade områdesrepresentanten upp mig. Jag fick bo hos en välkommstfamilj tills EF fixat fram en familj. Tanken var att jag skulle bo där i 2 veckor, jag pallade 3 dagar i det där råtthålet! Familjen bodde i ett jävla skjul! Jag skojar inte. Litet, skabbigt, smutsigt och mögligt hus. Jag fick sova på deras vardagsrumsoffa. Vardagsrummet låg i anslutning till ytterdörren så vaknade såfort någon i familjen kom hem. Dessutom hade dom ingen dator och inte ens hemtelefon! "We hade some problems with the telephone company" Dom var luspanka alltså. Hur tänker EF när dom placerar ungdommar i en sån familj? Och varför tar en fatttig familj emot en utbytestudent när dom inte får en krona för det? Amerikanare är ju som dom är i och försig men jag fattar verkligen inte. Efter 3 dagar flyttade jag ut från denna familj. Jag flyttade till min områdesrepresentant. Där bodde hon och hennes man, 2 barnbarn, 3 tyska utbytesstudenter och en norsk utbytesstudent. Vi var alltså 9 pers som bodde i 4 rum och kök. Värre än Familjen annorlunda tamefan! Jag fick inte ens en egen säng utan fick dela med den norska utbytesstudenten Carina. Situationen där var ohållbar. Vi fick 10 min per person i badrummet på morgonen och endast 30 min vid datorn var per dag. Det var trångt och alla utbytesstudenter vart depressiva och drog ner varandra. Alla var dessutom fly förbannade på EF. Vi tjatade på dom att dom skulle fixa fram familjer. EF bad oss "fråga runt i skolan om vi kunde bo hos någon klasskompis" Eh?! Här har man BETALAT för att EF ska hitta en familj och sen ska man tydligen göra jobbet själv.

Skolan var katastrof. Jag grät så fort jag såg den. En grå betongbyggnad. Amerikanska skolan skiljer sig enormt mycket från den svenska. Det visst jag men det var ändå svårt att anpassa sig. Varje skoldag var likadan! Samma lektioner, samma tid, varje dag. Varje lektion var 40 min och man hade typ 7 om dagen. Det positiva med det var att man typ inte hann börja föränn lektonen var slut! Skolmaten var fruktansvärd! Värre än flygplansmat. Flottig micro pizza, chips och läsk. Rörde den inte ens. Var ute och solade på lunchen. Blev smal och brun. Reglerna på skolan var också helt sjuka. Detention delades ut hej villt. Det räckte med en svordom, komma en min sent till lektionen, prata vid fel tillfälle eller äta ett äpple på letionen. Nivån på ett kommunalt high school (motsvarar  årskurs 8 - årskurs 2 i gymnasiet ) var skrattretande. Jag gjorde samma saker som i högstadiet fast jag var senior och därmed gick sista året. Att gå i en privat skola hade varit betydligt bätre. Dock ville EF ha 20-30 000 kr extra för det. Skolan jag gick på var riktigt tråkig. Jag vantrivdes.  Det slutade med att jag  blev sjuk av tristessen och stressen över att inte ha någonstans att bo...

Min områdesrepresentant tog mig till läkaren. Han såg dirtekt att jag var en sönderstressad, oroad och depprimerad ung tjej. Han berättade att han och hans fru länge tänkt ta emot en utbytesstudent och han frågade om jag vill bo hos dom! Föjde med hem till läkaren och träffade familen. Flyttade in där 2 dagar senare. Dom var fantastiska. Även om det mesta var skit i USA så hade jag i alla fall en underbar värdfamilj. Observera att EF inte hade lyft ett finger för att hitta en familj till mig. Utan det fick jag göta själv och det blev ju bra tillslut. Dock var det andra utbytesstudenter som inte hittade familjer eller fick flytta runt pga diverse problem. Vad gjorde EF för att hjälpa dessa ungdommar? Nada.

Även om jag hade en fantastisk familj så var det annat som strulade. Saker som EF bidrog till och fuckade upp. Dock är det inget som jag tänker dra upp här och nu för det sitter så djupt innom mig. Det gör för ont att dra upp det till ytan. Sen tar det alldeles för lång tid att berätta men jag blev bland annat mordhotad av en som jobbade på EF. Hon sa att det var inga problem att skicka hem mig i en kista. Återigen visar det vad EF går för.

Som sagt hade jag ett bra år och positiva minnen tack vara min värdfamilj. EF hade ingenting med det att göra! EF har fått mycket kritik och det är inte bra jag som är missnöjd och inte har något som helst förtroende för dom. 2007 gjorde Uppdrag granskning en dokumäntar om EF. "Bästa året i ditt liv" När jag såg den dokumentären så kände jag igen mig i precis allt. När jag kom hem igen efter 10 månader i USA var jag förändrad. Jag var kränkt och kände att en del av min värdighet var borta. Jag förträngde så mycket jag kunde villket inte är det bästa att göra. Traumatiska minnen flyter upp till ytan. Har gått hos psykolog för att berarbeta dessa minnen. Borde skickat räkningen till EF, borde ha kontaktat konstmentverket. Jag borde ha fört ett jävla liv och kämpat för mina rättighter. Men när jag kom hem var all engeri slut. Jag ville glömma och gå vidare.

Jag har valt att skriva detta för att varna andra. Åk inte någonstans med EF. Skicka inte iväg dina barn med dessa lurendrejare! Om EF hade varit ett snickarföretag så hade dom  varit med i Fuskbyggarna för länge sen. Jag ska skicka en kopia till EF huvudkontor på Strandvägen också. EF luarar människor. Bästa året i ditt liv. My ass."

Inlägget finns även att läsa här!