Phew...

Eller nåt... Kom precis hem från intervjun (läs tidigare inlägg). Den gick väl bra antar jag. Va så grymt nervös så kunte inte äta någon lunch innan så nu håller jag på att svälta ihjäl här. Det var faktiskt inte så farligt som jag trodde att det skulle vara. Det enda som jag behöver oroa mig för nu är att komma in. Explorius är nämligen en av de få organisationer som bara tar emot ett begränsat antal studenter, vilket jag tycker är grymt bra. Nästa år kommer det åka runt 300 studenter från Sverige, Norge, Danmark och Finland. FAN VA KUL! Vill så vara en av dem! Men tror faktiskt att jag har en ganska stor chans eftersom att jag anmälde mig tidigt. De flesta anmäler sig inte förrens september/oktober. Så det som står framför mig nu är att få hem några papper, skriva på dem, skicka in dem till Explorius och sen är det bara och vänta i två veckor och sen kommer beskedet om jag kommer med eller inte. Sen kan det ta typ 11 månader innan jag får veta min familj och så. Men det är mitt minsta problem just nu. Det känns så grymt konstigt, än så länge är det ju fortfarande bara en grymt stor dröm, men om bara ett år är det time, liksom. Herre gud!
Så här gick det till i alla fall:
Jag och mamma kom till huvudkontoret och träffade Charlotte som skulle intervjua mig. Det började med att vi tre bara satt och pratade och vi fick ställa lite frågor och sånt. Diskuterade lite om hur det är med familjer och skolan i USA och allt sånt. Detta pågick i ca 1 timme kanske lite mer till och med. Sen fick mamam gå ut och vänta utanför medan jag blev intevjuad. Det var två sidor med svenska frågor och en med engelska. Vi började med de svenska. Det var ganska enkla frågor som vad man väntar sig och hur man tror att året kommer påverka en. De engelska frågorna var mer om vad man väntar sig utav famijen, lärarna, skolan och allt sånt. Det var faktiskt ganska lätt trots att jag var supernervös. Och för er som var oroliga för engelskan, det är inte alls svårt. Du märker inte ens när ni kommer in på de engelska frågorna. Jag märkte ingenting. Det bara gick från svenska till engelska och tillbaka. Jag var och är fortfarande fast besluten om att inte välja stat, det är bara dumt. Grejen är att om man väljer stat begränsar man bara antalet familjer. Tänk på det. Det viktigaste är inte att du hamnar i den stat du vill, det viktigaste är att du hamnar i en bra familj där du känner dig trygg. Att komma till en familj i Cali, Florida eller nåt sånt är väl ändå inte särkilt kul, jag menar man har väl sätt allt där omkring. Satsa på att hamna någonstans där du inte åker på semester. När du önskar stat, t.ex NY, kanske inte den bästa familjen för dig finns där, den kanske finns i Iowa. Så strunta i att välja stat. Men, men. Som sagt nu kommer det att komma en antal papper hem till mig om vem jag är och allt sånt som jag sen skickar in till Explorius. Efter två veckor kommer de att höra av sig om jag kommer med eller inte. Så nu kan jag ta det lugnt i några dagar innan papprena kommer. Vad som händer sen kan jag ta då.
En annan liten nyhet är att om jag nu kommer med, som jag verkligen hoppas, kommer jag att skapa en till blogg, som då utgår från den här. Där kommer jag skriva om High School året ge information och sånt. Men det kommer då :P

xoxo-

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0