One week

En vecka kvar nu. Sen, om precis en vecka hänger jag på New Jersey med några galna utbytesstudenter och gör oss redo för några, förhoppningsvis fantastiska dagar i New York. Sen är det vidare ut över landet till vore respeltive värdfamiljer!


Lollo & Miks... Oh my Godness

Jag kommer sakna er så mycket. Ni är så mycket av mitt liv. Fatta att det kommer gå en hel vecka innan vi är tillbaka på samma kontinent och ungefär samma tid. Ni kommer ha det så bra i New York tillsammans, ni får ta och låtsas att jag är där med er. 
Kan inte säga hur mycket lycka jag önskar er båda från New York City till Kali vs Texas. Mikaela, vi står båda för en lång resa...

Lova att höra av er så fort ni är framme! <3



3 dislikes

  1. Myphotobook bråkar.
  2. Kommentarer från "Anonym", man vill ju veta vilka det är som kommenterar
  3. Tillfällig familj fortfarande

In shock

Helt ärligt. Är riktigt chockad över besöksstatistiken idag. Rekord, rejält rekord. Och vart kommer alla ifrån?



Hate it!

Hatar myphotobook programet. Hatar det! :@


Top 10 som inte får lämnas i Sverige

  1. Kameran
  2. Alla kamera tillbehör
  3. Datorn
  4. Plånbok
  5. Pass
  6. iPod
  7. Kortläsarna
  8. Mobil
  9. Dator sladden
  10. Batterier

Utbyteslovin'

Alla utbytesbloggare med bloglovin' får ta och säga till för nu börjar cirkeln. Följ och låt andra följa tillbaka!


bloglovin

This is what Legacy HS got to offer

Det här har då mitt High School att erbjuda när det gäller aktiviteter. 

Sport:

Fall

Football
Womens Golf
Mens Soccer
Tennis
Womens Volleyball

Winter
Mens Basketball
Womens Basketball
Bowling
Womens Soccer
Wrestling

Spring
Baseball
Softball
Mens Volleyball
Track & Field
Swimming
Mens Golf


Clubs:
Anime Club
AP Club
APISA
Bible Club
Black Student Union
Chess/Checkers
Class of 2011/12/13/14
Color Guard
Dance Team
DECA
FBLA
Fellowship of Christian Athletes
Forensics and Debate
Future Soldiers
GSA
Hot Rod Club
Japanese Club
Journalism
Key Club
Ladies of Legacy
Latino Student Organization
Music, Television and Video
National Honor Society
National Spanish Honor Society
Peer Mediation
Photography
Sciense Bowl
Silver Guard Role-Playing Club
Student Council
Sun Youth Forum
Taiko Club
Varsity Quiz
Writers Workshop
Yearbook




10 days

Nu är det 10 dagar kvar. In fact, om tio dagar sitter jag på flyget från Arlanda till New York. Över Atlanten nu förhoppningsvis? 
Jag funderade igår över alla känslor man har nu och övervägde om jag skulle skriva något på bloggen om det eller inte. Imorse bestämde jag mig dock för att bara skriva ner allting. Jag menar, det är väl lika bra att berätta för alla hur det är.
När jag började titta runt på diverse utbytesbloggar hittade jag ingenting om jobbiga saker. Hur irriterande det var att vänta på placering, hur panik slagen man var över att inte veta vad man skulle packa och främst hur allt skulle få plats med mera. Varför skrivs inte detta? Varför berättar vi inte för kommande samt andra studenter hur det är att vara en av oss? Är vi rädda för att erkänna det själva eller är vi rädda för att skrämma andra? Jag hade verkligen velat få en rejäl blick på vad som skulle komma, för även om man inte riktigt kan förstå och sätta sig in i den situationen utan att riktigt vara i den så är det jätteskönt att veta att man inte är ensam. Jag är inte den enda som känner så här.

Det är snart dags, det är mindre en två veckor tills jag lämnar allt jag känner och är van vid bakom mig. Ett nytt land, nya människor, nya regler, nya system, nytt språk. Engelska som nytt språk? Ja. Visst har vi ungdomar nuförtiden väldigt lätt för engelskan, vi har den runt oss hela tiden i filmer, tv-serier, spel med mera. Men nu ska det gå flytande, det ska skrivas flytande, inga stavfel, inge gramatiska fel. Det ska bara flyta på. Jag har fortfarande ingen "riktig" familj, har kvar den tillfälliga och har pratat med värdmamman en del. Samtidigt som jag tycker att det är en jättefin familj och de är så trevliga och söta hela bunten och jag är så tacksam över att de tog emot mig, även om det bara var som välkomsfamilj, så är det sjukt jobbigt att inte veta vart jag ska spendera resten av året. Ja, det är samma område, samma skola och så, men man vill ju veta om familjen. Jag vill veta om jag har några syskon, intressen hos familjen, kommer jag kunna göra det jag tycker är kul att göra annars där också. Att inte ha någon kontakt med en familj jag ska bo hos i ett år är riktigt jobbigt. 
Sen är det allt annat. Som det ser ut nu åker jag inte med någon jag känner. Har träffat ett flertal av utbytesstudenterna och fått riktigt starka kontakter med några av dem, och jag känner ingen jag åker med. Har mardrömmar om hur jag står där på Arlanda. Alla är jätteledsna men jag har ingen bakom säkerhetskotrollerna att vända mig mot. Inte heller kommer jag, vad jag vet, att ha något sällskap från New York till Las Vegas, och det känns också så där eftersom det verkligen fanns chansen att jag skulle få det. Och hur kommer det bli i New York? Tänk om man blir som det svarta fåret och är helt ensam liksom.
Många säger att de är nervösa inför skolan, att första skoldagen ska blir så läskig. Jag har inte ens fått den känslan eftersom jag är så orolig för allt annat. Självklart är jag lite nervös inför den också, och att hitta, få allt rätt, välja rätt kurser och komma in, inte bara socialt men i lektionerna också så man inte behöver läsa en massa extra eller hoppa av en kurs.
Som utbytesstudent finns det sjukt mycket man oroar sig för. Packning, kompisar, familjen, området, regler, klädkoder och allt det där. Det tär på en och tar en massa energi. Jag har gråtit mig till sömns flera nätter utan att ens veta varför. 
Ibland känns det som om du inte vill mer, allt känns bara riktigt jobbigt - men våga inte hoppa av. Att åka på ett år till USA, Nya Zeeland, Singapore, London, Kenya, you name it är något som alla borde göra. Och du som nu gör det är ytterst modig. Vissa säger att de inte vill åka för de vill inte gå med de som är yngre, andra att de inte vill för de vill inte missa något, men helt ärligt. Efter den upplevelse du får som utbytesstudent kommer du bry dig om du får gå med de som är ett år yngre? Om du måste ta studenten året efter dina årskompisar? Tror du att du missar mer om du inte åker än om du åker? Åker du inte missar du ditt livs upplevelse - åker du kanske du missar din bästa kompis 18-års dag, eller den där skidresan som dina kompisar ska åka på, är det inte värt det? 
Det är bara ytterst få som vågar säga att de inte åker för att de inte vågar - och i slutändan gör de ändå något de aldrig trodde att de skulle göra.


Vad är det för fel?

Jag kan fortfarande inte fatta att jag ska åka, har fortfarande inte fått in det i skallen. Har nu gått en veckan sedan jag fick värdfamilj, så det borde ju kännas som att det är dags men nix. Hur länge ska detta hålla på då? Två veckor till?
Nej, måste se till att få igång Amerika känslan nu!

Bloglovin'

Tror jag har lyckats få till det :P

Följ min blogg med Bloglovin

It's gonna be awesome, no matter what

Har helt totalt glömt att komma med den lilla update som har kommit de senaste dagarna. De är några stycken, eller ja... de är väl egentligen två.
1. Värdfamiljen jag fått är tillfällig. Haha, de stod på pdf filen jag fick från organisationen, men förstod inte vad det stod för och eftersom ingen hade sagt något så struntade jag i det. Men, så var det. Så skönt att det var det första som min (temporära) värdmamma sa. Så det inte blev någon surprise när jag kom dit. Visade sig att Explorius hade missat det också, men det löste sig. Värdmamman jobbar för ICES och hon är så rar så hon letar förfult. Har skrivit ut på Facebook och allt. Hon sa också att i värsta fall får jag bo hos hennes föräldrar med en student från Finland. Det vore helt okej, då är det nära till skolan plus att man får sällskap till och från skolan om vi nu är två. Det kommer i alla fall vara samma område, North Las vegas, och samma skola, Legacy High. Men det blir så bra det här, är sånt himla gulligt område och skolan låter helt underbar.
2. Avresedatumet var ju lite små krångligt där ett tag. Först skulle jag åka 23e augusti. Sen när jag och Mikaela var på ett litet kontorsbesök hos Explorius sa de att jag skulle kanske behöva åka tidigare, 19e i så fall. Var ganska insatt på att det skulle ändras så när jag kom hem tittade jag på de olika listorna vilka som skulle åka då. Såg bland annat att det var en dansk och en norsk som skulle åka då och som också skulle till NLV. Så pratade lite med dem, och det skulle ju vara prima att åka med dem så vi kunde få sällskap från New York. Kände dock att jag fortfarande ville åka 23e med de som är där, samt att man då hinner träffa alla en sista gång. Så fick jag mail från Explorius som sa att 19e var fullt och att jag därför får åka 23e. Kanske åker den här finska studenten då också, jag menar skolan börjar ju samma dag så...

Vi får se helt enkelt, men hur det än blir så kommer det bli totally AWESOME!

Not totally impossible

Kan mycket väl vara så att jag sitter på ett plan över Atlanten på väg mot New York City om två veckor, precis. Känns helt galet. Och det i sin tur betyder att jag borde vara i Las Vegas om två veckor och två dagar. SICK! :O

Det är kalas!

Hade en superdag med Mikaela idag! Åh, min lilla California-gurl! 
Lunchade på Espresso House, och sen gick vi upp till Explorius kontoret. Haha, förra gången när jag och Anna var där var det kaos. Först fick vi inte komma in för ingen svarade i porten, sen bråkade ringklockan men vi kom in tillsist. Idag gick det relativt mycket bättre. Efter många försök slog vi in koden igen och väntade ett tag vilket ledde till att de svarade på Explorius och vi blev insläppta. Sen kom vi upp och träffade alla! Typ. Var så trevligt, vi stod där och pratade hur länge som helst. De fotade oss, vi fotade dem. Fick också reda på att mitt avresedatum blir flyttat, eller kanske. Första datumet jag skulle åka var ju 23e, men nu verkar ICES vilja ha mig där tidigare, och då ska jag åka 19e. Åh, jag som vill åka 23e. Hoppas Explorius får igenom det. Då blir jag happy.
Väntar fortfarande på att få svar från min värdfamilj, men de kanske inte kollar sin mail lika ofta som desperata jag gör.



Oh no...

Kanske får byta avresedatum... Jag vill inte! Vill åka 23e! :(

This felt so good

Har nu anpassat min header till min kära placering. Om det är någon stackare som nu har lyckats missa det så kommer jag leva 10 månader i North Las Vegas, Nevada. Åååh! Jag vill åka nu!

Folk har stuckit

Yes, it's true. Första gruppen med Exploriusbarn har åkt. Åkte ifrån Sverige och till New York igår. Herregud! Avis, avis, avis!

Lycka till!



Placeringsångest

Jag är så trött på denna väntan, den känns så onödig. Allt känns så hopplöst just nu, tankarna virrar runt i huvudet på mig... valde jag rätt organisation, skulle jag ha tänkt mer på hur och när de åker, skrev jag något galet i min ansökan, har jag gjort något fel, är det något jag har missat? Bröt ihop flera gånger idag, och så fick sötaste Louise placering också. Blev jag galen av det sms:et eller vad? Ja, jag är jätteglad för henne, och det kommer vara så awesome, men nu gick vår trio ner till två. Flera gånger idag kom tanken, skulle jag ha åkt med EF istället som har två datum man åker på och that's it. Har du ingen placering innnan du åker får du en som du har så länge. Nej, jag behöver verkligen en placering nu. Hela mitt sommarlov har gått ut på att vänta, vänta på att telefonen ska ringa. Det är så segt, jag går inte en meter utan att ha telefonen med mig. 
Jag har fått nog.

Svar på tal

KommentarTid
Klara om Totally Unexpected:
När åker du till USA.?
IP: 81.231.253.206
04 Juli, 12:38
Louise om Totally Unexpected:
Hej!! jag såg att du också ska till ambassaden den fjortonde, vilken tid ska du dit? :)
IP: 83.183.242.189

Klara: Jag vet inte än. Har varken fått familj eller stat/stad. Men det blår någon gång mellan 29 juli - 13 september. 

Louise: Ja... hehe. Nu har vi ju redan pratat om det här på Facebook. Men ska dit tidigt på morgonen, 8 ungefär. Men kanske kan vi ses till lunch? :)

Totally Unexpected

One single word: Surprice!

Gick upp vid halv sju, nånting sånt. Drog sen ner till bussen runt tjugo i åtta, tog den upp till Mörby. Från Mörby till Östermalmstrog, därifrån till Karlaplan och jobbet. Jobbade på hela dagen. Hände egentligen inget speciellt, ringde en hel del samtal. Var också dum nog att sätta på mig länga jeans och kofta... det blev typ 30 grader. Ingen vidare smart idé...
När arbetardagen nästan var slut smsade jag mamma och frågade om vi kunde stanna till i Fältöversten för att titta på jeansshorts, eftersom mina mer eller mindre var trasor. Fick svaret att vi kunde åka till Täby istället för hon skulle fixa något på banken. Jaha, tänkte jag och undrade varför det inte gick att göra i Mörby. Fick sen ett sms om att hon hade fixat det i Mörby och att jag kunde möta henne där så kunde vi ta bilen till Täby sen. Så de gjorde vi. Köte jeansshorts, två par till och med. Sen var det hem.
När vi nästan var hemma och började svänga in på de mindre vägarna, är jag helt plötsligt nästan helt säker på att jag ser Petra stå utanför huset nedanför oss. Weird, tänkte jag eftersom hon inte känner dem och vad skulle hon där och göra... Vi kör upp på uppfarten och jag ser en cykel som inte är vår, frågar vems det är. Mamma svara att det är någon av Jespers kompisar. Jaha ja, tänkte jag. Ser att flaggen är ute... funderar varför men orkar inte riktigt bry mig. Var väl någon som kände att den skulle upp bara så där. Kommer in igen dörren, tittar framåt och ser ut mot altanen. I den ställning med tak vi satte upp igår ser jag en massa blåa, röda och vita ballonger. Vad är det som händer?! Sen faller palleten ner. Ser en massa fina ansikten, alla min närmaste vänner (nästan) var där. Det var uppställt och allt. De bästa tjejerna som existerar på denna planet hade ordnat ett "Surprice Going Away Party". Jag visste att det skulle komma, men hade hört att det skulle vara på söndag. Inte ikväll! Fick verkligen en jättechock. Sen, efter att ha kramat om alla ser jag Madde! Min lilla skit som jag inte träffat på ett helt år! Kändes så sjukt! Efter att ha kramat om henne fick jag springa upp och byta om och samla mig lite. Torka lite tårar, se till så man inte ser allt för hemsk ut... lyckades väl så där. 
Sen var det middag, och ja... Lite lekar. Lite väldigt random lekar!
Efter lekarna var det tårtdags. Förra veckan när jag letade efter lunch eller något så hittade jag 2,5 kilo vit marsipan i ett av skåpen, kändes lite små skumt. Men ja... man vet ju aldrig vad man ka hitta. Gissa vad de hade gjort?! En gigantiska tårta, en kopia av amerikanska flaggan! Och ja, med rätt antal stjärnor! Den stod då mamma och brorsan (!?) för. 
Hade en helt dunderbra kväll. Fick presenter som verkligen inte var meningen (?). Men hur gullit som helst ändå. Thomas Sabo berlock av superfina Linnea, Jenny och Karro. Necessär och nagellack samt läppbalsam av coolingarna Ellen, Silvia och Micaela, ett hemagjort kot från den del av FF som var där, New York Starbucks mugg av underbara Anna och en liten bok som alla sen skrev i från gullingarna Petra, Karin och Carro. För underbart alltså! Slutade med att jag fick sparka ut de fem sista. Ett underbart gäng alltså. Under de sista timmarna satt jag, Karin, Tobbe, Danne, Petra och Wictor och sjöng, läste Harry Potter, tittade på en massa sjukt random YouTube-klipp och hade det riktigt grymt bra. Men ja, allt gott måste ha sitt slut. Så ja. Nu är det slut. Hoppas träffa alla dessa fina 17 människor innan jag åker. Känns tryckt att jag i alla fall kommer se mina trollkarls vänner: Petra, Tobbe, Karin, Wictor och Karro, samt Markus, Jossan, Hanna och Bea, fast ingen av dem var ju med ikväll. Nu blir det bilder! Enjoy!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0