Talk about stressing
Är mycket som är på gång nu alltså. Tyckte det var mycket man skulle göra i augusti innan man åkte. Men sitter nu med fyra pers och försöker göra upp planer inför samma kväll. Måste nästan byta sms signal... DAMP!
What they are doing to us...
... should be illegal. Hur är det meningen att vi bara ska lämna allt så här bakom oss?
Last day
Förbereder mig för sista dagen i Legacy. Så konstigt, nu lämnar jag mitt High School liv till nästa gäng utbytesstudenter. Depression mode.
Krokodiltårar
Eller ja.. nästan i alla fall. Började packa idag, eller försökte i alla fall att se hur mycket jag kunde få plats i en väska, utan övervikt. Har fått ner de mesta av kläderna faktiskt. Gör det inte särkilt mycket lättare för mig genom att lyssna på Graduation albumet från Glee. Hemskt! Bästa sånger ever, och passar precis in på mina närmaste dagar. Gosh, första kvällen på ett tag jag kommer gråta mig till sömns. Varför ska det vara så svårt att säga goodbye?
Tjejen som har börjat ta tag i saker
Yes... jag packar. Just nu försöker jag bara se hur mycket kläder jag kan få plats med i den resväskan som jag redan har. Än så länge ser det ganska bra ut. Vet inte riktigt om jag vill packa alla kläder i denna (eller i alla fall så långt det får plats) och sen resten av kläderna och prylarna i den andra som jag inte skaffat ännu. Dock ska ju balklänningen ner i den andra, som inte finns ännu, och den lär ta lite plats. Även om jag hittar såna där fina påsar.
No, back to work.
Best families ever!
Känner mig så lyckligt lottad som har såna underbara familjer överallt. Då mamma konstant tar saker från min blogg och postar på sin Facebook, tänkte jag att jag nu kan ta något från hennes Facebook och posta på bloggen min. Detta är i alla fall vad min Michigan Grandma skrev som kommentar på något som mamma tagit från bloggen:
"I think your daughter grew up this year like you did when you were here. I am pleased that she had a fabulous time this last 10 months & that she had a great host family. Wish we could have the time to see her in Las Vegas but we thought of her often. We are still trying to find the money to see her graduation in two years. We miss seeing the family & give everyone our love & hugs & give Isabel a special hug from us. Love Mom"
I love you, and I would love to see you all again. <3
"I think your daughter grew up this year like you did when you were here. I am pleased that she had a fabulous time this last 10 months & that she had a great host family. Wish we could have the time to see her in Las Vegas but we thought of her often. We are still trying to find the money to see her graduation in two years. We miss seeing the family & give everyone our love & hugs & give Isabel a special hug from us. Love Mom"
I love you, and I would love to see you all again. <3
Kanske ändå
Det kanske är så att tiden är inne. Kanske är jag redo att åka tillbaka nu. Jag menar, det finns stunder då jag verkligen inte vill tillbaka. Men vad är det som stoppar mig från attt komma och träffa alla här igen. Det är Las Vegas, och om jag i hela mitt liv har klarat av att åka och besökt mammas värdfamilj ute på majsfälten i Michigan ska det väl inte vara några problem med att ta en tripp till Las Vegas. Jag kan inte förstå att jag har så många familjer. Min riktiga svenska, och så två underbara amerikanska, en ute på majsfälten i Michigan, en annan i öknen i Las Vegas. Det kanske inte är så dumt att få åka hem, för var dag då jag försöker intala mig själv att jag inte bara ska tillbaka till Stockholm, jag ska hem också så blir det inte lika jobbigt. Istället för att se allt det tråkiga med att lämna, försöker se det roliga att komma hem - desto lättare blir det. Om jag en dag i augusti kunde lämna allt bakom mig, varför ska jag inte klara av att göra det igen.
Har gått så länge nu och oroat mig för hur det ska bli att lämna allt. Sen... för lite mer än två timmar sen var det inte så svårt längre. Jag vill nästan till den svenska sommaren och kylan.
Har gått så länge nu och oroat mig för hur det ska bli att lämna allt. Sen... för lite mer än två timmar sen var det inte så svårt längre. Jag vill nästan till den svenska sommaren och kylan.
Senior awards night
Snart bär det av...
Vart kommer alla dessa besökare ifrån?
Under hela året här har jag haft antal unika besökare runt 30 - 35 varje dag. I vissa fall då det varit bloggtorka från mitt håll har det varit nere på runt 15. Nu, bara senaste tre dagarna har det gått upp. Är nu på typ 50 per dag. Vart är det min blogg finns som får alla att klicka på den? Eller är det bara så att folk har lust att läsa nu när allt det roliga börjar ta slut? ;)
Nej, men det är väl alltid 31 grader vid 9-tiden...?
Så sant...
"'Home is where you heart is'
My heart is in 2 different places, in 2 different countries, in 2 different continents, with 2 different sets of families, with at least two different sets of friends.
Does this mean that my heart is broken?"
- Anna Helgesson
Inte varje dag men fäller en tår under nyheterna
Awwh...
En sån där liten lista på saker jag skulle vilja göra...
14 dagar kvar... Och det här är vad jag vill/måste göra.
Måste:
- Köpa en andra resväska eller resbag... bag är nog bättre
- Skaffa såna där packpåsar så jag i alla fall har en chans att packa ner balklänningen
- Ha något form av avsked
- Skaffa t-shirts till brorsan
Vill:
- Se en Circue de Solei show
- Skaffa Las Vegas tröja
- Umgås med alla
- Sista shoppingtur med ett par vänner
Finns säkert så mycket mer, man detta är vad jag kan komma på nu.
Bak i arkivet
Tittade lite bak i tiden på den "vanliga" bloggen. Hittade till en stund då jag skrev random lagar som fanns i varje stat. Vid denna tid hade jag ingen aning om vart jag skulle. Så letade upp vad jag hade hittat om Nevada, och detta var det. Jag kan säkerligen tro att jag tyckte det var hel knäppt när jag såg det första gången. Men när jag nu tänker efter, jag menar, det är Las Vegas. Vad som helst kan hända, kan mycket väl vara så att någon en gång satt på en kamel på 95:an. Elko har jag ingen aning om vart det är. Finns en väg som heter det här i Vegas, och ja... har aldrig sätt någon gå på den :P
♥Nevada:
- Det är olagligt att köra kamel på motorvägen
- I Elko måste alla som går på gatan bära mask
Jag trodde detta var något alla hade...
Happy Birthday!
Are you ready?
"A year has passed and now we stand on the brink, of returning to a world where we are surrounded by the paradox of everything and yet nothing being the same.
In a couple of weeks we will reluctantly give our hugs and, fighting the tears,we will say goodbye to people who were once just names on a sheet of paper to return to people that we hugged and fought tears to say goodbye to before we ever left.
We will leave our best friends to return to our best friends.
We will go back to the places we came from, and go back to the same things we did last summer and every summer before.
We will come into town on that same familiar road, and even though it has been months, it will seem like only yesterday.
As you walk into your old bedroom, every emotion will pass through you as you reflect on the way your life has changed and the person you have become.
You suddenly realize that the things that were most important to you a year ago don't seem to matter so much anymore, and the things you hold highest now, no one at home will completely understand.
Who will you call first?
What will you do your first weekend home with your friends?
Where are you going to work?
Who will be at the party Saturday night?
What has everyone been up to in the past few months?
Who from school will you keep in touch with?
How long before you actually start missing people barging in without calling or knocking?
Then you start to realize how much things have changed, and you realize the hardest part of being an exchange student is balancing the two completely different worlds you now live in, trying desperately to hold on to everything all the while trying to figure out what you have to leave behind.
We now know the meaning of true friendship.
We know who we have kept in touch with over the past year and who we hold dearest to our hearts.
We've left our worlds to deal with the real world.
We've had our hearts broken, we've fallen in love, we've helped our best friends overcome eating disorders, depression, stress, and death. We've lit candles at the grotto and we've stayed up all night on the phone just to talk to a friend in need.
There have been times when we've felt so helpless being hours away from home when we know our families or friends needed us the most, and there are times when we know we have made a difference.
Just weeks from now we will leave.
Just weeks from now we take down our pictures, and pack up our clothes.
No more going next door to do nothing for hours on end. We will leave our friends whose random e-mails and phone calls will bring us to laughter and tears this summer, and hopefully years to come.
We will take our memories and dreams and put them away for now, saving them for our return to this world.
Just weeks from now we will arrive.
Just weeks from now we will unpack our bags and have dinner with our families. We will drive over to our best friend's house and do nothing for hours on end.
We will return to the same friends whose random emails and phone calls have brought us to laughter and tears over the year.
We will unpack old dreams and memories that have been put away for the past year.
In just weeks we will dig deep inside to find the strength and conviction to adjust to change and still keep each other close.
And somehow, in some way, we will find our place between these two worlds.
In just weeks.
Are you ready?"....
Hur man i svåra stunder funderar över de lyckliga platserna
När allt är svårt och jag inte orkar hålla tårarna inne, öppnar jag dörren till varandan och sätter mig på golvet, oavsett väder eller årstid är varandan där längs med väggen min plats, min plats där allt är lugnt. Vattnet, känslan gör allt bättre, lugnare och stillsammare. Eller den stjärnklara himlen, träden som finns runt omkring i den gröna trädgården eller snötäckta marken.
Här finns inget. Här har jag varit tvungen att hitta nya ställen, ett misslyckande. För det mesta - golvet på rummet. Trots den sköna sängen är golvet bättre.
Vatten, dörren ut. Att fantisera sig bort kanske kan fungera.
Can I take them all?
Det är allt annat än enkelt
Kanske låter det som om livet här på andra sidan är superenkelt. Att allt bara flyter på av sig själv, att du aldrig möter några hinder som gör allt mycket svårare. Att vara här borta - så långt bort - är fruktansvärt svårt. Bortsätt från när jag är helt ensam, om ens då, sätter jag ofta upp väggen mellan det som i mina tankar är det perfekta livet, och det som är sanningen. Min sida av väggen som jag visar alla andra är den perfekta världen, där allt är superenkelt och svårheter inte existerar.
Ja, jag hade turen att få en underbar värdfamilj. Trots att den är helt annorlunda från den hemma i Sverige och jag blir irriterad på min värdsyster i stortsätt varje dag, och att jag ibland även blir irriterad på min värdmamma. Jag går runt varje dag i skolan och ser på folk som jag borde ha lärt känna bättre, som jag skulle ha givit en chans och som kunde ha blivit en av de som jag kommer komma ihåg resten av mitt liv.
Som blivande utbytesstudent läser man runt på andras bloggar och läser om allt underbart som händer de som är iväg, samt skräck historier från de som åkte hem. Men vems bloggar ska man tro på? När man sitter på andra sidan skärmen och skriver allt själv tänker man inte på hur det ser ut och låter för andra. Jag har tänkt på hur tråkig min blogg är, hur allt jag skriver verkar så perfekt - vad jag gör här är inte perfekt. Jag har inte en massa kompisar, jag önskar att jag hade fler amerikanska vänner än vad jag har. Men det är svårt. Tankarna om att du första dagen i skolan ska vara en helt ny person och prata med alla som kommer i din väg händer inte. Jag skulle säga att jag kanske har ett tiotal goda vänner här. Behövs det mer är då allas fråga? Nej, egentligen inte, men det verkar som om alla andra har det så mycket bättre.
Att varje dag se hur andra utbytesstudenter lägger upp bilder och statusar om sitt år får mig att bli avundsjuk på dem. Det enda negativa med att ha ett flertal stora grupper med utbytesstudenter. Visst har jag extrema fina vänner, riktigt fina. Vissa dagar vill jag uppleva varje dag, andra vill jag aldrig mer komma ihåg.
Jag ångrar många saker. Jag ångrar att jag inte var mer på i början av mitt år. Jag ångrar att jag inte varit mig själv i min kommunikation till familj och vänner i Sverige. Jag önskar att jag hade gjort mer. Jag önskar att jag hade försökt mer. Framförallt - just nu - önskar jag att jag hade tänkt efter mer. Att jag hade gjort allt jag hade chansen att göra, hej, bara att köpa yearbook i tid som jag nu inte vet om jag kan göra längre.
Det måste jag säga dock, att gå i skola med runt 3000 elever, i en stor stad med mycket dolk och framför allt vara omrginad av en massa utbytesstudenter konstant. Är runt 30 stycken - bara i min skola. Går inte att räkna hur många vi har i staden.
Många tror att bo i en stor stad är det bästa som kan hända - åh, vad fel detta är. Jag skulle gärna ha bott i en mindre stad. En stad där du inte bara är "ännu en utbytesstudent", där du är den där speciella. I större städer är de ofta vana vid oss, vilket ofta leder till jämföringar med förra årets. Allt känns så mycket svårare i en stor stad. Samtidigt kan det vara svårt i ett litet område också, elller vad vet jag, men kan förstå hur det kan vara lite små jobbigt det med.
Något jag verkligen inte ångrar dock är mitt val att inte välja stat. Något jag verkligen rekomenderar till alla. Ja, det är en slump vart du kommer. Organisationerna får en massa applikationer och delar upp dem i grupper (Öst, Mid. och Väst) Därifrån får du ditt område, och sen tittar de familjer. Intressen, allergier mot husdjur och brevet är det enda man kollar på. Bilderna du lägger upp tittas också på en hel del. Har hittils sätt fyra svenska applikationer och tror de alla kommer få det jättebra.
Är i lite depp mode - och ja, det kommer hända dig en del. Så blir upp i sängen och dra upp Glee på datorn. Ser framemot en bättre dag imorrn och ska verkligen vara så mycket ärligare i bloggandet och pratandet med Sverige.
My heart is in 2 different places, in 2 different countries, in 2 different continents, with 2 different sets of families, with at least two different sets of friends.
Does this mean that my heart is broken?"
- Anna Helgesson
Måste:
- Köpa en andra resväska eller resbag... bag är nog bättre
- Skaffa såna där packpåsar så jag i alla fall har en chans att packa ner balklänningen
- Ha något form av avsked
- Skaffa t-shirts till brorsan
Vill:
- Se en Circue de Solei show
- Skaffa Las Vegas tröja
- Umgås med alla
- Sista shoppingtur med ett par vänner
Finns säkert så mycket mer, man detta är vad jag kan komma på nu.
Tittade lite bak i tiden på den "vanliga" bloggen. Hittade till en stund då jag skrev random lagar som fanns i varje stat. Vid denna tid hade jag ingen aning om vart jag skulle. Så letade upp vad jag hade hittat om Nevada, och detta var det. Jag kan säkerligen tro att jag tyckte det var hel knäppt när jag såg det första gången. Men när jag nu tänker efter, jag menar, det är Las Vegas. Vad som helst kan hända, kan mycket väl vara så att någon en gång satt på en kamel på 95:an. Elko har jag ingen aning om vart det är. Finns en väg som heter det här i Vegas, och ja... har aldrig sätt någon gå på den :P
♥Nevada:
♥Nevada:
- Det är olagligt att köra kamel på motorvägen
- I Elko måste alla som går på gatan bära mask
In a couple of weeks we will reluctantly give our hugs and, fighting the tears,we will say goodbye to people who were once just names on a sheet of paper to return to people that we hugged and fought tears to say goodbye to before we ever left.
We will leave our best friends to return to our best friends.
We will go back to the places we came from, and go back to the same things we did last summer and every summer before.
We will come into town on that same familiar road, and even though it has been months, it will seem like only yesterday.
As you walk into your old bedroom, every emotion will pass through you as you reflect on the way your life has changed and the person you have become.
You suddenly realize that the things that were most important to you a year ago don't seem to matter so much anymore, and the things you hold highest now, no one at home will completely understand.
Who will you call first?
What will you do your first weekend home with your friends?
Where are you going to work?
Who will be at the party Saturday night?
What has everyone been up to in the past few months?
Who from school will you keep in touch with?
How long before you actually start missing people barging in without calling or knocking?
Then you start to realize how much things have changed, and you realize the hardest part of being an exchange student is balancing the two completely different worlds you now live in, trying desperately to hold on to everything all the while trying to figure out what you have to leave behind.
We now know the meaning of true friendship.
We know who we have kept in touch with over the past year and who we hold dearest to our hearts.
We've left our worlds to deal with the real world.
We've had our hearts broken, we've fallen in love, we've helped our best friends overcome eating disorders, depression, stress, and death. We've lit candles at the grotto and we've stayed up all night on the phone just to talk to a friend in need.
There have been times when we've felt so helpless being hours away from home when we know our families or friends needed us the most, and there are times when we know we have made a difference.
Just weeks from now we will leave.
Just weeks from now we take down our pictures, and pack up our clothes.
No more going next door to do nothing for hours on end. We will leave our friends whose random e-mails and phone calls will bring us to laughter and tears this summer, and hopefully years to come.
We will take our memories and dreams and put them away for now, saving them for our return to this world.
Just weeks from now we will arrive.
Just weeks from now we will unpack our bags and have dinner with our families. We will drive over to our best friend's house and do nothing for hours on end.
We will return to the same friends whose random emails and phone calls have brought us to laughter and tears over the year.
We will unpack old dreams and memories that have been put away for the past year.
In just weeks we will dig deep inside to find the strength and conviction to adjust to change and still keep each other close.
And somehow, in some way, we will find our place between these two worlds.
In just weeks.
Are you ready?"....
Här finns inget. Här har jag varit tvungen att hitta nya ställen, ett misslyckande. För det mesta - golvet på rummet. Trots den sköna sängen är golvet bättre.
Vatten, dörren ut. Att fantisera sig bort kanske kan fungera.
Ja, jag hade turen att få en underbar värdfamilj. Trots att den är helt annorlunda från den hemma i Sverige och jag blir irriterad på min värdsyster i stortsätt varje dag, och att jag ibland även blir irriterad på min värdmamma. Jag går runt varje dag i skolan och ser på folk som jag borde ha lärt känna bättre, som jag skulle ha givit en chans och som kunde ha blivit en av de som jag kommer komma ihåg resten av mitt liv.
Som blivande utbytesstudent läser man runt på andras bloggar och läser om allt underbart som händer de som är iväg, samt skräck historier från de som åkte hem. Men vems bloggar ska man tro på? När man sitter på andra sidan skärmen och skriver allt själv tänker man inte på hur det ser ut och låter för andra. Jag har tänkt på hur tråkig min blogg är, hur allt jag skriver verkar så perfekt - vad jag gör här är inte perfekt. Jag har inte en massa kompisar, jag önskar att jag hade fler amerikanska vänner än vad jag har. Men det är svårt. Tankarna om att du första dagen i skolan ska vara en helt ny person och prata med alla som kommer i din väg händer inte. Jag skulle säga att jag kanske har ett tiotal goda vänner här. Behövs det mer är då allas fråga? Nej, egentligen inte, men det verkar som om alla andra har det så mycket bättre.
Att varje dag se hur andra utbytesstudenter lägger upp bilder och statusar om sitt år får mig att bli avundsjuk på dem. Det enda negativa med att ha ett flertal stora grupper med utbytesstudenter. Visst har jag extrema fina vänner, riktigt fina. Vissa dagar vill jag uppleva varje dag, andra vill jag aldrig mer komma ihåg.
Jag ångrar många saker. Jag ångrar att jag inte var mer på i början av mitt år. Jag ångrar att jag inte varit mig själv i min kommunikation till familj och vänner i Sverige. Jag önskar att jag hade gjort mer. Jag önskar att jag hade försökt mer. Framförallt - just nu - önskar jag att jag hade tänkt efter mer. Att jag hade gjort allt jag hade chansen att göra, hej, bara att köpa yearbook i tid som jag nu inte vet om jag kan göra längre.
Det måste jag säga dock, att gå i skola med runt 3000 elever, i en stor stad med mycket dolk och framför allt vara omrginad av en massa utbytesstudenter konstant. Är runt 30 stycken - bara i min skola. Går inte att räkna hur många vi har i staden.
Många tror att bo i en stor stad är det bästa som kan hända - åh, vad fel detta är. Jag skulle gärna ha bott i en mindre stad. En stad där du inte bara är "ännu en utbytesstudent", där du är den där speciella. I större städer är de ofta vana vid oss, vilket ofta leder till jämföringar med förra årets. Allt känns så mycket svårare i en stor stad. Samtidigt kan det vara svårt i ett litet område också, elller vad vet jag, men kan förstå hur det kan vara lite små jobbigt det med.
Något jag verkligen inte ångrar dock är mitt val att inte välja stat. Något jag verkligen rekomenderar till alla. Ja, det är en slump vart du kommer. Organisationerna får en massa applikationer och delar upp dem i grupper (Öst, Mid. och Väst) Därifrån får du ditt område, och sen tittar de familjer. Intressen, allergier mot husdjur och brevet är det enda man kollar på. Bilderna du lägger upp tittas också på en hel del. Har hittils sätt fyra svenska applikationer och tror de alla kommer få det jättebra.
Är i lite depp mode - och ja, det kommer hända dig en del. Så blir upp i sängen och dra upp Glee på datorn. Ser framemot en bättre dag imorrn och ska verkligen vara så mycket ärligare i bloggandet och pratandet med Sverige.
