Day 208, Hawaii day 8
Sista dagen... Eller sista timmarna var det ju egentligen. Åkte från hotellet halv 12. Eller då skulle vi åkt, kommer till det senare. Innan var jag ute med Julia. Vi gick runt och strosade, sen packade jag strax innan min grupp skulle åka. Vi var nere i lobbyn en kvart före eller något sånt. Efter nära 45 minuter hade shutteln fortfarande inte kommit, några var tvungna att ta taxisar då de skulle missa sina flyg annars. När den väl kom drog vi till flygplatsen. Där hade vi först problem med att hitta ledaren som skulle vänta på oss där. Sen checkade vi in, en av killarna märkte så att han måste glömt sin plånbok någonstans, inte så kul.. Frederik lånade pengar från mig för att betala sitt bagage - fin vän man är alltså. Sen hade vi åter igen lite problem med att hitta gaten. Alltså, vi borde inte gå själva på flygplatser. Hittade den tillslut. Hade natten innan laddat min iPod... trodde jag. Jag hade satt i alla sladdar och lyssnade under natten, men den hade inte laddats alls som den brukar, som tur var fanns det uttag där vi satt så laddade den där. Lite senare kom Agi också som hade vart med någon norsk eller något innan hon gick till oss. Resan hem var inte särkilt kul. Kom till flygplatsen och blev hämtad av Billie och Eric. När vi kom ut ur gaten dock frågade sömniga Frederik var bagaget skulle finnas, någon missade den stora skylten precis ovanför. Blev kvällens/nattens garv. Träffade Agis värdpappa nere vid bagaget och sen var det hem.
Att öppan dörren till huset var ett annat äventyr. Öppnade och gick in och helt plötsligt börjar en hund skälla, Doby skulle ju vara instängd plus att han inte skäller så, så jag var lite förvirrad. Visade sig att vår rummis hade flyttat in med sin hund, Parker. Så nu vet jag det. Tur att man inte är hundrädd alltså.
Att öppan dörren till huset var ett annat äventyr. Öppnade och gick in och helt plötsligt börjar en hund skälla, Doby skulle ju vara instängd plus att han inte skäller så, så jag var lite förvirrad. Visade sig att vår rummis hade flyttat in med sin hund, Parker. Så nu vet jag det. Tur att man inte är hundrädd alltså.
Kommentarer
Trackback