Day 7 - A crazy life
North Las Vegas 7.50 pm
Första dagen i amerikansk High School. Alarmet på mobilen ringde 05.10, direkt upp ur sängen och sen in i duschen. Runt 6.15 åkte vi hemifrån för att hämta Iiris och sen var det till Legacy som gällde. Var lite kaos redan då. Först skulle vi hitta en lapp där det skulle stå vart alla skulle. Bokstavsordning med efternamnen var det som gällde. Tack gode gud att vi var tre och inte ensamma. Hittade att jag skulle vara i 209, vart det nu var. Hittade dock tillslut. Spenderade mer eller mindre två timmar där inne innan det var dags för att gå vidare. Sen flöt det på. 20 minuter i alla åtta lektioner. Fick träffa lärarna jag skulle ha, och fick veta vart alla klassrum fanns. Har redan fått två läxor att göra. Är klar med den ena som jag tror ska vara inne imorrn. Sen är det en som ska vara klar till på onsdag som jag bara har en liten ska kvar på. Hinner kanske med den ikväll. Vi får se. Har haft mycket ensam tid idag, har varit jätteskönt. Gjort läxor, tagit det lugnt, sov en kortis, låg i solen och hade det allmänt skönt. Ja, det var helt enkelt lugnt.
Funderar på att ta och sova nu igen, börjar bli riktigt trött nu och ska ju upp 5 imorgon igen...
Day 6 - A new world
North Las Vegas 7.03 pm
Har inte så mycket att skriva ida för en gångs skull. Har varit jätteskönt att bara kunnat ta det lugnt, speciellt så här dagen innan första skoldagen.
Var ensam hemma först på morgonen då de andra var i kyrkan, följer nog med nästa gång för att se hur det är. Sen åkte vi iväg återigen och tittade på mobiler. Jag och Iiris köpte, själv blev det en superfin Blackberry. Kommer även att kunnas användas hemma sen, vilket är toppen.
Annars har det bara varit lugnt. Satt ute i solen ett litet tag innan jag brann upp och läste. Börjar bli lite små nervös inför imorrn just nu :/
Two days in New York City
You know you're an exchange student if...
(Från Mikaelas blogg)
1. Before waiting to see if anyone understood what you meant, you start acting it out.
2. You think 100 pounds to pack up your entire life is plenty of space.
3. You spend a lot of time smiling, nodding, and pretending you understand what’s going on.
4. You classify ”doing your homework” as translating half of it. And that alone took three hours.
5. You sometimes use the excuse ”Sorry, I don’t understand” to avoid answering aquestion… even if you do understand.
6. You want to hug the people who attempt to speak your native language to you.
7. You’ve called every person who says ”hi” to you your friend… because you don’t really have any yet.
8. You’ll read anything in your native language just to have something to read… even packaging labels.
9. You sometimes walk around the school during breaks to act like you’re doing something, because you don’t see anyone you recognize and don’t want to stand there awkwardly.
10. You’re better than your teacher in your foreign language class.
11. You’ve ever mispronounced something in your native language (for example, names of products, TV shows, companies) because you know the others will understand it better if you say it with an accent.
12. You’ve tried so many different foods due entirely to the fact that you cannot understand the person asking you what you want so you just nod your head, say ”yes”, and hope to god it tastes half-decent.
13. After you come back everybody tells you that you have a weird accent.
14. Your dreams are bilingual.
15. Sometimes it takes you about 5 minutes to remember a word in your native language that you were going to use.
16. You begin to enjoy foods that you had previously despised at home.
17. It becomes a habit to introduce yourself by saying: ” Hi my name is (name) and I'm from (country)”
18. You have been put in one or more classes with lower classmen, because you’re supposed to understand more there.
19. You are always counting the time difference between where you are and home.
20. You do something wrong and people look at you weird, your excuse is ”That’s how we do it in my country” even if it isn’t.
21. You have gone in to greet someone with a shake of hands and find yourself being pulled into an awkward hug.
22. You carry a dictionary or translator as well as a camera in your bag.
23. You try to speak in the native language and everyone immediately knows ”You’re not from around here”.
24. Peoples stares don’t bother you anymore.
25. Everyone thinks your playing the tough guy when you say you haven’t called your mom yet and don’t miss her too much.
Day 5 - Iceskating and 100 degrees
North Las Vegas 7.52 am
Orkade verkligen inte skriva igår, var så sjukt trött. Vaknade runt 9, halv 10. Resten av famlijen var då redan uppe och satt barnvakt åt familjen rakt över gatan. Det måste jag säga, i det här området känner alla, alla. Eller i alla fall känner min familj alla sina grannar något som jag förstått inte är så vanligt i detta land. Jag menar, jag blev hämtade i förr går av en av grannarna, vi var barnvakt igår som sagt till de över gatan, några av barnen på gatan var också här igår, medans hunden var hos en annan granne. Det är mycket teamwork här.
Runt 11 åkte vi iväg till skridskohallen då Jordan skulle ha sin lektion. Kändes lite små konstigt att vara i en ishall när det är 40 grader ute och augusti, men det är så de gör här. Var ändå lite skönt att få komma in där de inte kokade.
Sen åkte vi iväg och köpte lunch och så bar det av hemåt. Där någongång kom Kays (sötastebabyn ever som vi satt barnvakt) pappa och hämtade honom. Sen var det i full gång, tre av Jordans kompisar kom över varav två av dem hette Jordan. Tre stycken i samma hus... japp. Lilla Doby fick då vara hemma hos grannen så han inte skulle bråka när de lekte.
Lite senare kom Samantha, Janice och Chris (hoppas jag fick namnen rätt) och deras mamma över. Hade aldrig träffat dessa människor förut men de är hur trevliga som helst och går på Legacy. Kommer väl se ganska mycket av dem då. Hur som helst är de så underbara, hade skaffat en massa skolgrejer till mig. Ryggsäck, anteckningsblock, pennor you name it. Så sjukt snälla!
När de hade stuckit var det chill out time. Gjorde i stort sätt ingenting fram tills det att vi åkte iväg och tittade lite på telefoner med Iiris och Lis. Efter det skulle de iväg med Kevin och hans kompisar och åka skridskor, jag höll på att däcka redan då så valde att hoppa över det, åka hem äta middag och sen sova.
Idag blir det telfonshopping på riktigt och sen är det bara att göra sig redo för skolstarten imorrn. Nervös! Ska försöka få över alla bilderna idag också.
Runt 11 åkte vi iväg till skridskohallen då Jordan skulle ha sin lektion. Kändes lite små konstigt att vara i en ishall när det är 40 grader ute och augusti, men det är så de gör här. Var ändå lite skönt att få komma in där de inte kokade.
Sen åkte vi iväg och köpte lunch och så bar det av hemåt. Där någongång kom Kays (sötastebabyn ever som vi satt barnvakt) pappa och hämtade honom. Sen var det i full gång, tre av Jordans kompisar kom över varav två av dem hette Jordan. Tre stycken i samma hus... japp. Lilla Doby fick då vara hemma hos grannen så han inte skulle bråka när de lekte.
Lite senare kom Samantha, Janice och Chris (hoppas jag fick namnen rätt) och deras mamma över. Hade aldrig träffat dessa människor förut men de är hur trevliga som helst och går på Legacy. Kommer väl se ganska mycket av dem då. Hur som helst är de så underbara, hade skaffat en massa skolgrejer till mig. Ryggsäck, anteckningsblock, pennor you name it. Så sjukt snälla!
När de hade stuckit var det chill out time. Gjorde i stort sätt ingenting fram tills det att vi åkte iväg och tittade lite på telefoner med Iiris och Lis. Efter det skulle de iväg med Kevin och hans kompisar och åka skridskor, jag höll på att däcka redan då så valde att hoppa över det, åka hem äta middag och sen sova.
Idag blir det telfonshopping på riktigt och sen är det bara att göra sig redo för skolstarten imorrn. Nervös! Ska försöka få över alla bilderna idag också.
NYC
Day 4 - Longest day in my life
North Las Vegas 10.34 pm
Aldrig har jag varit med om en längre dag. Kan verkligen inte fatta hur allt detta kaos och alla dessa underbara intryck hände under samma dag. Nja, jag har inte haft världens lättaste dag.
Shutteln skulle gå från hotellet i Newark till flygplatsen 3 am. Kvart i skulle vi mötas nere i lobbyn. Klockan sätter vi på 2 am i vårt rum. Vaknar av ett sms av Lovisa som undrar vart vi är, i rummet svarade jag och tittade sedan på klockan: 2.52 am. SHIT! Så det blev bara för mig och Hanna att slänga ihop det sista och springa ner till lobbyn och på shutteln. Redan när vi var på väg ner i hissan kändes det som om jag hade glömt min mobil, och guess what, det hade jag. Lyckat! Som tur var verkar allt annat vara med, eller har i alla fall inte kommit på att jag saknar något annat. Känns bara sjukt skumt att inte ha någon mobil med sig. Det är en sak att man glömmer den hemma när man ska till skolan eller in till stan eller något sånt, när man i alla fall vet vart man har den, men när man glömmer den på ett hotell i Newark (New York) och vet att man nu ska bege sig över hela USA till Las Vegas, känns det sådär. Vi var dock inte de enda som försov oss. Martin samt två till kom med taxi lagom till att vi började checka in bagaget. Efter stress på många håll sitter jag, Martin och en norsk tjej på planet från Newark Airport till Charlotte, North Carolina. Landade och tog oss en frukost innan det var dags på nästa flyg. Så runt 7.30 am sticker jag och Martin på planet som ska ta oss från öst till väst och Las Vegas. Sov större delen av tiden, dock kunde jag inte låta bli att stirra på miljön under flyget när vi började närma oss. Det var så häftigt. Så underbart verkligen. Något av det vackraste jag sätt, attans att jag inte fotade.
Vi landade på flygplatsen och det första vi ser när vi kommer ut från gaten är en massa casino maskiner, you're in Vegas. Vi gick mot bagage hämtningen och från ingestans börjar några ropa på Martin. Det var hans urgulliga värdfamlij som kom. Följde oss ner till bagagebandet och allt. Vi kunde dock inte hitta de som skulle hämta upp mig och vi ringde hit och dit och ett tag såg det ut som om jag skulle hänga med dem under en stund. Men efter ett tag så hittade jag min drive. Min värdfamlijs granne och hennes utbytesstudent från Kina. Supertrevliga och underbara människor. Spenderade tid med dem ett tag. Fick åka hem till dem se området, ta en dusch och sen åkte vi iväg och åt lunch. Efter åt var det mot köpcentrumet som gällde. Åh vad jag älskar amerikanske köpcentrum, så mysiga!
Runt halv tre, tre åkte vi tillbaka och hämtade mina väskor och sen in till huset bredvid och där jag är nu. Möttes av ytterligare en granne i dörren men sötaste bebisen jag någonsin sätt! Strax därefter kommer en hund med överskottenergi, så söt, lilla Doby. Får sen träffa Erica och Jordan. Så sjukt snälla och söta båda två. Huset är perfekt, jättemysigt och på något sätt riktigt amerikanskt. Heltäckningsmatta, ljusa väggar mörkt trä. Perfect!
Efter ett tag tog vi en liten tripp. Först till en annan del av Vegas för att hämta upp en utbytesstudent från Schweiz vars värdfamlij skulle åka till Mexiko och det kan vi inte göra då det skulle bli sjukt mycket jobb med visum och allt. Så han bor nu några dagar hos Ericas föräldrar. Innan vi åkte till föräldrarna var vi för bi på skolan jag ska gå på, Legacy High School. Superfräch och alllmänt mysig. Det var någon form av aktivitet där så var några elever i skolan som jag träffade och hälsade på. Verkar hur sköna som helst. Sen var det vidare till hennes föräldrars hus som även det är jättefint och typiskt amerikanskt. Träffade brorsan och föräldrarna samt deras utbytesstudent från Finland. Blev tacomiddag ala USA där. Inte så jätteskilland från det vi brukar ha hemma.
Nu är vi tillbaka, Jordan ligger och sover och jag håller på att somna jag med. Like I said, it's been a long day.
Nu är vi tillbaka, Jordan ligger och sover och jag håller på att somna jag med. Like I said, it's been a long day.
Ställ alltid fler än en klocka när du ska med ett tidigt plan!
P.S jag ska försöka få upp fler blider och sånt, har bara inte haft tid att lägga över alla från kamerorna till datorn.
P.S jag ska försöka få upp fler blider och sånt, har bara inte haft tid att lägga över alla från kamerorna till datorn.
Day 3 - Eleven tears and pink purfume
Newark 10.00 pm
Blir inget jättelångt inlägg nu dels för att jag ska vara nere färdig och klar i lobbyn 2.45 am, jag måste packa väskan, måste bestämma vad jag ska ha på mig, samt packa handbagaget. Vi får väl se hur det går.
Var samma morgontider idag som det var igår. Vid åtta gick bussen in till Manhattan. Tog an downtown Manhattan och åkte runt där. Åkte ut med Statenisland båten för att få en närmare titt på firhetsgudinnan. Ses bättre med båten som går runt måste jag dock säga. Tog även en tur vid Ground Zero och Wall street. Kändes lite små konstigt att vara tillbaka vid Ground Zero, sist jag var där var det bara ett stort hål i marken. Blev även en titt på minnesplatsen inne i en av byggnaderna, "Eleven teardrops" eller något dylikt, superfint. Under vår fin fina tur i Financial District öppnades himlen och regnet öste ner, så där som det bara kan göra i New York. Det var mindre fint.
Efter turen var det fritid. Blev lunch på Subway och sen shopping runt i Soho. Victoria's Secret, Sephora, Forever 21 och Urban Outfitters var populära besök.
Har annars inte mycket att berätta. Var ingen jätte händelserik dag. Blev lite depp på grund av det dåliga vädret. Borde väl ta och packa snart också.
Var samma morgontider idag som det var igår. Vid åtta gick bussen in till Manhattan. Tog an downtown Manhattan och åkte runt där. Åkte ut med Statenisland båten för att få en närmare titt på firhetsgudinnan. Ses bättre med båten som går runt måste jag dock säga. Tog även en tur vid Ground Zero och Wall street. Kändes lite små konstigt att vara tillbaka vid Ground Zero, sist jag var där var det bara ett stort hål i marken. Blev även en titt på minnesplatsen inne i en av byggnaderna, "Eleven teardrops" eller något dylikt, superfint. Under vår fin fina tur i Financial District öppnades himlen och regnet öste ner, så där som det bara kan göra i New York. Det var mindre fint.
Efter turen var det fritid. Blev lunch på Subway och sen shopping runt i Soho. Victoria's Secret, Sephora, Forever 21 och Urban Outfitters var populära besök.
Har annars inte mycket att berätta. Var ingen jätte händelserik dag. Blev lite depp på grund av det dåliga vädret. Borde väl ta och packa snart också.
Day 2 - Let's hear it for New York, New York, New York...
Newark 11.18 pm
Nu sitter vi här, asociala klubben, jag vid bloggen och Hanna vid fråge pappret och lyssnar till ljudet av New York och flygplatsen. Hade en helt magisk dag idag, underbar verkligen. En sån där stund då jag nästan ångrar att detta inte var min första gång i New York City.
Vi gick upp runt 6. 7 var det dags för frukost. Vid kvart i 8 var det samling nere i lobbyn och 8 prick gick bussen in till Manhattan. När glimtar av Manhattans skyskrapor kom närmare kändes det som att komma hem. Helt galet, jag är kär i denna stad. Har aldrig varit så glad över att komma tillbaka till en stad som jag var imorse. När vi nästan var ute genom tunneln som går imellan Jersey och Manhattan börjar "Empirse State Of Mind" spelas i högtalarna, och ja, där kom New York City och Manhattan upp. Det var en så häftig känsla, helt ärligt. Alla borde lyssna på den låten när de kommer in. Det var verkligen magiskt.
Åkte runt Manhattans Up Town med världens bästa guide. Så himla cool och härlig. Typisk New Yorker. Helt kolugn, sjöng och rappade lite då och då. Han var helt underbar. När vi åkte runt på 5th Avenue kom det hela tiden en massa "And here, to your left, lives..." och så en massa namn. Denna kille hade även koll på alla filmer som utseplar sig i New York och körde quiz med oss. Vad såg vi mer? Glimtar av Empire State, Rockafeller Center, Central Park, Central Station, St. Patricks, "Friends House" m.m Fick lite fritid då jag, Hanna, Lovisa och Matilda strosade runt på Manhattans gator. In på diverse affärer som Forever21, Hollister, Ameircan Eagle, Abercombie and Fitch, M&M shop, H&M m.fl. Hade också världens mysigaste fika stund i världens mysigaste område. Gick först runt och frågade New York bor samt poliser var närmaste Donken Dounuts fanns, hittade en tillslut. Så det plus Starbucks och sen en tripp till Central Park och en varm mysig klippa i solen, yes, skulle gärna hänga där varje dag. Så mysigt.
Vilket underbart liv man skulle ha om man bodde i New York. Gå till skolan, sluta och ta och sätta sig i Central Park och göra sina läxor. Vilken dröm!
Runt kvart i 6 var vi tillbaka på bussen som skulle ta oss tillbaka till Jersey, Newark och hotellet. Önskar verkligen att vi fick lite NYC by night, men nej. Väl tillbaka på hotellet var det upp och lämna väskor och påsar och sen ner några våningar för möte. Tog upp frågor vi alla hade skrivit och lämnat in. Måste säga att Elliot och Jonathan hade bästa frågorna, något med "vad gör jag om en isbjörn attackerar mig i Alaska?" och "Hur mår du?". Haha.
Imorrn blir det Down town Manhattan. Ska bli så... vet inte om det är kul, men intressant att se Ground Zero. Sist jag var där var det bara ett stort vacum, det fanns ingenting förutom ett stort hål i marken.
Har så många bilder och lite videos och sånt, men ja... får se hur det blir med det. Vore verkligen jättekul att kunna lägga upp filmen, men inte världens bästa internet så det går lite segt. Vi får se. Kommer väl upp lite senare om det inte ändras i detta inlägg.
P.S Familjen - det ligger polkagrisar i skrivbordslådan, ta dem!
Vi gick upp runt 6. 7 var det dags för frukost. Vid kvart i 8 var det samling nere i lobbyn och 8 prick gick bussen in till Manhattan. När glimtar av Manhattans skyskrapor kom närmare kändes det som att komma hem. Helt galet, jag är kär i denna stad. Har aldrig varit så glad över att komma tillbaka till en stad som jag var imorse. När vi nästan var ute genom tunneln som går imellan Jersey och Manhattan börjar "Empirse State Of Mind" spelas i högtalarna, och ja, där kom New York City och Manhattan upp. Det var en så häftig känsla, helt ärligt. Alla borde lyssna på den låten när de kommer in. Det var verkligen magiskt.
Åkte runt Manhattans Up Town med världens bästa guide. Så himla cool och härlig. Typisk New Yorker. Helt kolugn, sjöng och rappade lite då och då. Han var helt underbar. När vi åkte runt på 5th Avenue kom det hela tiden en massa "And here, to your left, lives..." och så en massa namn. Denna kille hade även koll på alla filmer som utseplar sig i New York och körde quiz med oss. Vad såg vi mer? Glimtar av Empire State, Rockafeller Center, Central Park, Central Station, St. Patricks, "Friends House" m.m Fick lite fritid då jag, Hanna, Lovisa och Matilda strosade runt på Manhattans gator. In på diverse affärer som Forever21, Hollister, Ameircan Eagle, Abercombie and Fitch, M&M shop, H&M m.fl. Hade också världens mysigaste fika stund i världens mysigaste område. Gick först runt och frågade New York bor samt poliser var närmaste Donken Dounuts fanns, hittade en tillslut. Så det plus Starbucks och sen en tripp till Central Park och en varm mysig klippa i solen, yes, skulle gärna hänga där varje dag. Så mysigt.
Vilket underbart liv man skulle ha om man bodde i New York. Gå till skolan, sluta och ta och sätta sig i Central Park och göra sina läxor. Vilken dröm!
Runt kvart i 6 var vi tillbaka på bussen som skulle ta oss tillbaka till Jersey, Newark och hotellet. Önskar verkligen att vi fick lite NYC by night, men nej. Väl tillbaka på hotellet var det upp och lämna väskor och påsar och sen ner några våningar för möte. Tog upp frågor vi alla hade skrivit och lämnat in. Måste säga att Elliot och Jonathan hade bästa frågorna, något med "vad gör jag om en isbjörn attackerar mig i Alaska?" och "Hur mår du?". Haha.
Imorrn blir det Down town Manhattan. Ska bli så... vet inte om det är kul, men intressant att se Ground Zero. Sist jag var där var det bara ett stort vacum, det fanns ingenting förutom ett stort hål i marken.
Har så många bilder och lite videos och sånt, men ja... får se hur det blir med det. Vore verkligen jättekul att kunna lägga upp filmen, men inte världens bästa internet så det går lite segt. Vi får se. Kommer väl upp lite senare om det inte ändras i detta inlägg.
P.S Familjen - det ligger polkagrisar i skrivbordslådan, ta dem!
Day 1 - Something is wrong when you miss an earthquake
Newark 8.22 pm
Första kvällen i New York nu då. Sitter på Lovisas och Matildas rum nu med Hanna, Erik och Elliot. Spelar något svensk "vad vet du" spel. Åkte hemifrån vid 7 imorse. Det var riktigt jobbigt. Redan kvällen/dagen innan var det jättejobbigt allt. Många tårar och ännu fler när man sa hejdå på morgonen. Kändes inte verkligen på något sätt, som om det bara var en dröm. Eller som om detta bara var en liten tripp man skulle ta över till New York och sen komma tillbaka om några dagar, aldrig att man skulle vara borta så länge. Gick igenom säkerhetskontrollen runt... vet ärligt inte när. Det blev så sjukt mycket bättre igenom kontrollerna. Blev frukost på Starbucks. Lite senare gav vi oss iväg till gaten. Satt där ett tag tills det att de ropade ut i högtalaren att vi skulle komma till boardingen, tydligen stod de där och väntade på oss. Blev lite möte med finska studenter, samt Matilda och Elliot. Btw, från Arlanda var vi bara sex stycken från början; Jag, Lovisa, Hanna, Martin, Erik och Jonathan.
8 timmar på flygplanet... segt. Såg samma Glee avsnitt tre gånger, om inte ännu fler.
Landade i Newark, New Jersey, runt 1 (New York time). När alla var av planet fick vi dra oss mot passkontrollen. Där hände det grejer kan jag säga. För det första var det sjukt mycket folk, världens kö som vi stod i under två timmar, om inte något mer. Tydligen, under denna kö tid, var det ett jordskalv. Hanna märkte det, Lovisa märkte det och flera andra, jag... nope. Hur kunde man missa det liksom? Inte ens en timme i USA (okej, internationell mark...) och man får vara med om ett jordskalv, och så märker man inte det. Surt. Detta ledde till lite allmänt kaos på flygplatsen och några av oss fick ta oss själva från flygplatsen till shuttle parkeringen... gick ju bra ändå.
Kom till hotellet, som ligger verkligen granne med flygplatsen och motorvägen, fin utsikt man har.
Skulle dela rum med Matilda och Lovisa, awesome, synd att Hanna blev själv. Dock, bara en liten stund efter att vi börjat göra sig hemma kommer Lisa från Explorius och säger att jag ska byta rum och bo med Hanna. Så nu är det super!
Vid sex-tiden var det middag. Jonathan fyllde år... eller fyller? Haha, svensk tid - fyllde, New York - fyller :P Så vi andra svenskar ner till Gift Shop och köpte en penna med firhetsgudinnan på och sen ställde vi oss alla redo utanför hissarna att sjunga "Ja, må han leva!" Oturligtvis kom han ner för trapporna så blev inte samma "surprise" som vi hade hoppats på. Men, men.
Då vi var sist in i matsalen var det inte så många platser kvar i salen. Så vi fick dela upp oss. Med det var la' trevligt.
Så ja, nu sitter vi här, killarna har gått och alla börjar bli riktigt trötta nu. Imorrn är det dags för första dagen i New York. Ska bli sjukt kul! Gänget här är helt underbara, har bara snackat med svenskarna än så länge, men verkligen - kunde inte fått en bättre Soft Landing grupp!
Problemet är inte att man inte är trött.
Problemet är att man inte vill lämna allt.
No words
Understanding is the first step to acceptance, and only with acceptance can there be recovery
Japp. Last night. Tror fortfarande att jag inte riktigt har förstått vad det är som händer. Kom väl lite till "acceptance" idag, har blivit lite tårar och så. Men känns fortfarande inte som jag ska åka, sagt hejdå till vänner, släkt, mugglis och snart sista vännen. Tårar? Troligtvis. Grät när jag sa hejdå till folk på mugglis, snacka om att vara känslosam.
Blev lite mys med kaninen också för sista gången på 10 månader, haha, lite tårar där med. Ska man försöka få tag på den lilla kvinna till vän man har som gömmer sig eller?
Blev lite mys med kaninen också för sista gången på 10 månader, haha, lite tårar där med. Ska man försöka få tag på den lilla kvinna till vän man har som gömmer sig eller?
I don't understand why happiness can't last for a life time
När det var på topp gled det ner till halvbra. Ser ut som om det blir att flyga solo till Las Vegas i alla fall... segt. Blir ett par timmar, yees.
Hej jag kan inte sova...
... hur hade jag tänkt att det skulle gå imorrn kväll?
Till alla "Exploriusbarn"
Nu sitter jag i mitt rum, det mesta är fixat för mitt avsked till släkt och vänner. Jag åker till Arlanda på tisdag morgon och kommer där möta några av er och sen sticker vi över till New York. På fredagen drar vi alla ut till våra familjer och inom en månad kommer alla vi som åker till USA med Explorius i år att vara ännu mer utspridda än vi var i maj när vi börja få kontakt med varandra. Trots det tror jag att banden bara kommer stärkas.
Vi har på något sätt alltid varit där för varandra.
När de allra första fick familj var alla där och ville veta varenda liten detalj.
Sen kom första utbytesträffen, stel som satan i början. Själv träffade jag första Anna och Johanna, som jag aldrig hade träffat förut, i mörby. Vi åkte in till stan för att möta alla andra. Det ögonblicket när vi stod där under svampen och bara tittade efter folk som kunde höra till oss, haha, det glömmer jag aldrig. Jag kommer inte heller glömma att vi stod och tittade på Ewa och Matilda jättelänge, vi på er och ni på oss och efter ett tag vågade någon ta första steget. Sen slöt sig människor upp. Vi stod där i världens töntigaste ring, så fort det kom någon ny fick de gå runt i ringen, skaka allas händer och presentera sig själv, ja... alla utom Emil som ställde sig i mitten och sa att han inte orkade gå runt till alla. Haha! Kommer också ihåg disskutionen om vi skulle invadera Vapiano eller ej, det blev ett nedslag och vi gick och satte oss på McDonalds (av alla ställen) istället. Det var då Matilda och Ewa försvann... Japp.
Sen fick allt fler familjer, samtidigt som alla ville veta mer om familjerna blev de utan familjer allt mer otåliga.
Sommarlovet kom och det gick allt längre in. Tillslut blev det inga fler famlijer då alla skolor hade stängt. Under denna tid kom alla ambassad paniker! Hur gör man det här, hur fixar man det, vad betyder det här? Kommer framförallt ihåg när Ewelina glömde något så hon fick boka ny tid, eller när de första fick sina visum och undrade vart visum fanns eftersom de bara hade fått sina pass tillbaka.
När sen andra omgången med famlijer kom började folk bli riktigt otåliga. Jag själv grät några gånger då jag inte hade fått famlij, jag skrev extrem deprimerade inlägg på bloggen m.m Man var bara allmänt läss på allt, och på de som redan hade familj...
Någon gång här hade vi även en träff några stycken, en hel drös med Stockholmare, folk från Eskilstuna, Gävle och så lite folk från norr. Kommer aldrig glömma min, Victors, Annas och Louise disskutioner om Harry Potter eller hur man helt plötsligt hörde hur Mikaela och Jonathan satt och pangade på varandra. Eller de som nynnade/visslade på Harry Potter introt när vi gick igenom portarna till stadshuset. Jag har aldrig varit så nöjd över att vara utbytesstudent som den kvällen.
Det första gänget åkte, detta kändes konstigt. Framför allt för oss som ännu inte hade familjer, vad var det för stil? Här sitter vi och gräppar våra telefoner och tittar mailen varannan minut för att vi vill ha familjer och så har första gänget åkt... sådär alltså.
Sen kom min familj, eller först kom egentligen Louise. Åh, du, jag glömmer aldrig den dagen. Jag satt på landet hade allmänt tråkigt, ett sms kommer från Louise: "Klev precis av planet och har ett missat samtal från Explorius." Jaha, där kom den ja... och sen lite senare: "Placering i Texas!". Oh yes, där var jag inte glad. Någon dag senare har Victor fått placering och allt känns bara allmänt jobbigt. Jag och Anna bestämmer oss för att ha en depp lunch och träffas inne i stan. Då vi bland annat drog upp till Explorius kontoret och hälsade på. Sen kom helgen, måndagen gick och så började tisdagen och där kom det. Lillebror satt och lekte med min mobil när han ger den till mig och säger att det ringer. Det är Explorius. Inom fem minuter har jag fått familj och placering i Las Vegas. Åh, vilken lycka. Det första jag gör är att skriva det på gruppen och inom bara någon minut har flera kommenterat, gillat... ja, bara visat allmän lycka. Ringer till lite kompisar och så ringer Mikaela. Skriker och pratar lite med henne innan jag måste samla mig. Och så tillslut fick även Anna sin placering. Åh, alla min närmaste utbytesskontakter har fått sina placeringar, det känns riktigt bra. Samtigti är det ytterst tråkigt att inte alla har fått än.
Men lycka vara sällan länge, fick reda på att familjen endast var tillfällig, lika mycket glädje jag fick när jag skrev att jag fått famlij, lika mycket stöd fick jag då jag skrev att det bara var tillfälligt.
Nu har många åkt, folk längtar hem, folk har det jobbigt, ja, det är mycket som händer just nu. Men ändå är alla där och bara stöttar alla. Vi är som en enda stor familj på 120 pers!
Hoppas alla har det superbra därborta! Återträff 2012, jag längtar redan!
Kram på er <3
Vi har på något sätt alltid varit där för varandra.
När de allra första fick familj var alla där och ville veta varenda liten detalj.
Sen kom första utbytesträffen, stel som satan i början. Själv träffade jag första Anna och Johanna, som jag aldrig hade träffat förut, i mörby. Vi åkte in till stan för att möta alla andra. Det ögonblicket när vi stod där under svampen och bara tittade efter folk som kunde höra till oss, haha, det glömmer jag aldrig. Jag kommer inte heller glömma att vi stod och tittade på Ewa och Matilda jättelänge, vi på er och ni på oss och efter ett tag vågade någon ta första steget. Sen slöt sig människor upp. Vi stod där i världens töntigaste ring, så fort det kom någon ny fick de gå runt i ringen, skaka allas händer och presentera sig själv, ja... alla utom Emil som ställde sig i mitten och sa att han inte orkade gå runt till alla. Haha! Kommer också ihåg disskutionen om vi skulle invadera Vapiano eller ej, det blev ett nedslag och vi gick och satte oss på McDonalds (av alla ställen) istället. Det var då Matilda och Ewa försvann... Japp.
Sen fick allt fler familjer, samtidigt som alla ville veta mer om familjerna blev de utan familjer allt mer otåliga.
Sommarlovet kom och det gick allt längre in. Tillslut blev det inga fler famlijer då alla skolor hade stängt. Under denna tid kom alla ambassad paniker! Hur gör man det här, hur fixar man det, vad betyder det här? Kommer framförallt ihåg när Ewelina glömde något så hon fick boka ny tid, eller när de första fick sina visum och undrade vart visum fanns eftersom de bara hade fått sina pass tillbaka.
När sen andra omgången med famlijer kom började folk bli riktigt otåliga. Jag själv grät några gånger då jag inte hade fått famlij, jag skrev extrem deprimerade inlägg på bloggen m.m Man var bara allmänt läss på allt, och på de som redan hade familj...
Någon gång här hade vi även en träff några stycken, en hel drös med Stockholmare, folk från Eskilstuna, Gävle och så lite folk från norr. Kommer aldrig glömma min, Victors, Annas och Louise disskutioner om Harry Potter eller hur man helt plötsligt hörde hur Mikaela och Jonathan satt och pangade på varandra. Eller de som nynnade/visslade på Harry Potter introt när vi gick igenom portarna till stadshuset. Jag har aldrig varit så nöjd över att vara utbytesstudent som den kvällen.
Det första gänget åkte, detta kändes konstigt. Framför allt för oss som ännu inte hade familjer, vad var det för stil? Här sitter vi och gräppar våra telefoner och tittar mailen varannan minut för att vi vill ha familjer och så har första gänget åkt... sådär alltså.
Sen kom min familj, eller först kom egentligen Louise. Åh, du, jag glömmer aldrig den dagen. Jag satt på landet hade allmänt tråkigt, ett sms kommer från Louise: "Klev precis av planet och har ett missat samtal från Explorius." Jaha, där kom den ja... och sen lite senare: "Placering i Texas!". Oh yes, där var jag inte glad. Någon dag senare har Victor fått placering och allt känns bara allmänt jobbigt. Jag och Anna bestämmer oss för att ha en depp lunch och träffas inne i stan. Då vi bland annat drog upp till Explorius kontoret och hälsade på. Sen kom helgen, måndagen gick och så började tisdagen och där kom det. Lillebror satt och lekte med min mobil när han ger den till mig och säger att det ringer. Det är Explorius. Inom fem minuter har jag fått familj och placering i Las Vegas. Åh, vilken lycka. Det första jag gör är att skriva det på gruppen och inom bara någon minut har flera kommenterat, gillat... ja, bara visat allmän lycka. Ringer till lite kompisar och så ringer Mikaela. Skriker och pratar lite med henne innan jag måste samla mig. Och så tillslut fick även Anna sin placering. Åh, alla min närmaste utbytesskontakter har fått sina placeringar, det känns riktigt bra. Samtigti är det ytterst tråkigt att inte alla har fått än.
Men lycka vara sällan länge, fick reda på att familjen endast var tillfällig, lika mycket glädje jag fick när jag skrev att jag fått famlij, lika mycket stöd fick jag då jag skrev att det bara var tillfälligt.
Nu har många åkt, folk längtar hem, folk har det jobbigt, ja, det är mycket som händer just nu. Men ändå är alla där och bara stöttar alla. Vi är som en enda stor familj på 120 pers!
Hoppas alla har det superbra därborta! Återträff 2012, jag längtar redan!
Kram på er <3
Bloglovn' inlägg
Bara för att jag så gärna vill skriva på bloggen men inte har något att säga så - Följ! Klicka på ikonen (ansiktet) i menyn!
Count down
Om 1 har min sista helg i Sverige på 10 månader tagit slut.
Om 2 månader borde jag ha kommit in i den amerikanska kulturen.
Detta blir min 3e sista natt i min alldeles för sköna säng.
Om 4 dagar hänger jag i New York City.
Om 5 månader har halva min tid i USA bara glidit förbi.
Om 6 dagar borde jag vara hos min familj i Las Vegas.
Om 7 dagar borde jag verkligen shoppa en massa av de saker jag lär behöva.
Om 8 dagar lär jag vara riktigt nervös inför första High School dagen.
Om 9 dagar är jag mitt uppe i min första dag i Legacy High School.
Om 10 månader kommer jag vara ännu mer förvirrad än jag är just nu.
Och så avslutar jag min sista söndag i Sverige på 10 månader.Om 2 månader borde jag ha kommit in i den amerikanska kulturen.
Detta blir min 3e sista natt i min alldeles för sköna säng.
Om 4 dagar hänger jag i New York City.
Om 5 månader har halva min tid i USA bara glidit förbi.
Om 6 dagar borde jag vara hos min familj i Las Vegas.
Om 7 dagar borde jag verkligen shoppa en massa av de saker jag lär behöva.
Om 8 dagar lär jag vara riktigt nervös inför första High School dagen.
Om 9 dagar är jag mitt uppe i min första dag i Legacy High School.
Om 10 månader kommer jag vara ännu mer förvirrad än jag är just nu.
I'm ready!
Skypedate #2
Och så mer eller mindre exakt en timme efter att Louise har ringt, ringer Mikaela. Åh, var min kväll blev bra. Saknar... Och längtar.
Skypedate
Sitter och skypear med Louise nu, saknar dig tjejen.
Fredag 19 augusti 2011
Har spenderat några timmar inne i stan bland alla turister idag. Varit runt i alla dessa souvenirbutiker som Drottinggatan har att erbjuda. Köpte presenter till familjen och ja... Det var väl det. Blev en dagbok att skriva i samt plastficka att ha alla papper som lär behövas under resan.
Tog även sista Twinrix sprutan. Helt utmattad då jag inte längre kan sova lika många timmar som jag gjorde tidigare... Nervositeten börjar smyga sig på.
Foto: Jag
Tog även sista Twinrix sprutan. Helt utmattad då jag inte längre kan sova lika många timmar som jag gjorde tidigare... Nervositeten börjar smyga sig på.
Foto: Jag
Thomas Sabo i Las Vegas
Det finns tydligen endast tre Thomas Sabo butiker i hela USA. En i Los Angeles, två i Las Vegas. Ja... Vad mer kan jag säga?
En liten form av kedja
Var inne på lite Explorius bloggar och läste lite. Hamnade på Tobias blogg och hittade detta inlägg. Blev så glad över det Emil hade skrivit, det var ju det som var meningen med hela gruppen!
"Jag satt inne på facebook en kväll som den här när Emil (www.emilusa.blogg.se) skrev till mig i chatten. Han tyckte att jag skulle ta en titt på hans inlägg på sin blogg och jag måste säga att det var så bra så jag var bara tvungen att kopiera in det här. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv, allting stämmer så jävla bra. Det är nästan som att det är jag själv som har skrivit det. Nästan så jag blev sugen på att fälla en tår. Jag var tvungen att sätta in det här för detta är verkligen värt att minnas. Kanske ingen big deal för en utomstående som inte är med i gruppen, och har varit med om allt som har hänt än så länge på vägen till att bli en utbytesstudent. Men här kommer i alla fall inlägget:
"Någon gång i april nu i våras så gick jag med i en facebook grupp som heter "USA 11/12 - Explorius. Det var ett jättebra beslut, för jag har verkligen fått ut jätte mycket av den gruppen. Först och främst så är det en väldigt trevlig atmosfär på något sätt, alla verkligen taggar, peppar och stöttar framför allt varandra! Det känns som det knappt finns någon dålig stämning alls och isåfall är det nog jag som skapar den. Iallafall det är i dagsläget 122 medlemmar men de känns som det är typ 10 som är aktiva och skriver ofta. Men det härliga är ju när någon talar om att den har fått familj och så på mindre än 1 timme så är det minst 20 st likes och ett X antal grattis. Fast nu har hetsen lagt sig en aning eftersom att väldigt många redan har åkt och alla är i stort sett redan klara med allt.
Förutom stor hjälp från alla håll och kanter så har man fått en hel del ny bekantskap och det är två stycken som jag typ blivit kompis med och jag pratar med dom då och då på skype och dom heter Maria och Tobias och det var dom som jag var på ambassaden med. Maria åkte första avresedatumet den 29 juli och Tobias väntar fortfarande på familj. Jag hoppas verkligen att han får en familj vilken dag som hellst han har väntat på tok för länge och det vore grymt om han fick samma avresedatum som mig!
Många i gruppen är/har varit väldigt engagerade och har anordnat massa träffar osv. Jag var på en träff den första maj och då skulle vi samlas vis svampen i stan och då så var jag nog ganska tråkig, orkade inte riktigt hälsa vilket var ganska omoget och drygt av mig jag gick bara in när alla stod i en ring och sa "Hej jag heter Emil, orkar inte hälsa" och så gick jag o satte mig 5 meter bort och sedan kom Maria och stod och pratade med mig tills vi gick vidare och av alla ställen så valde man Mc Donalds... Jaja det var väll trevligt ändå!
Iallafall är jätteglad att jag gick med i gruppen och den har typ varit lite utav en del av mitt liv sedan jag gick med. Jag hade typ seriöst aldrig klarat av att fixa mitt visum t ex. om jag inte hade fått så mycket hjälp av alla andra. Det har verkligen varit ett nöje att framför allt chatta med alla i gruppchatten typ varje dag!""
"Jag satt inne på facebook en kväll som den här när Emil (www.emilusa.blogg.se) skrev till mig i chatten. Han tyckte att jag skulle ta en titt på hans inlägg på sin blogg och jag måste säga att det var så bra så jag var bara tvungen att kopiera in det här. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv, allting stämmer så jävla bra. Det är nästan som att det är jag själv som har skrivit det. Nästan så jag blev sugen på att fälla en tår. Jag var tvungen att sätta in det här för detta är verkligen värt att minnas. Kanske ingen big deal för en utomstående som inte är med i gruppen, och har varit med om allt som har hänt än så länge på vägen till att bli en utbytesstudent. Men här kommer i alla fall inlägget:
"Någon gång i april nu i våras så gick jag med i en facebook grupp som heter "USA 11/12 - Explorius. Det var ett jättebra beslut, för jag har verkligen fått ut jätte mycket av den gruppen. Först och främst så är det en väldigt trevlig atmosfär på något sätt, alla verkligen taggar, peppar och stöttar framför allt varandra! Det känns som det knappt finns någon dålig stämning alls och isåfall är det nog jag som skapar den. Iallafall det är i dagsläget 122 medlemmar men de känns som det är typ 10 som är aktiva och skriver ofta. Men det härliga är ju när någon talar om att den har fått familj och så på mindre än 1 timme så är det minst 20 st likes och ett X antal grattis. Fast nu har hetsen lagt sig en aning eftersom att väldigt många redan har åkt och alla är i stort sett redan klara med allt.
Förutom stor hjälp från alla håll och kanter så har man fått en hel del ny bekantskap och det är två stycken som jag typ blivit kompis med och jag pratar med dom då och då på skype och dom heter Maria och Tobias och det var dom som jag var på ambassaden med. Maria åkte första avresedatumet den 29 juli och Tobias väntar fortfarande på familj. Jag hoppas verkligen att han får en familj vilken dag som hellst han har väntat på tok för länge och det vore grymt om han fick samma avresedatum som mig!
Många i gruppen är/har varit väldigt engagerade och har anordnat massa träffar osv. Jag var på en träff den första maj och då skulle vi samlas vis svampen i stan och då så var jag nog ganska tråkig, orkade inte riktigt hälsa vilket var ganska omoget och drygt av mig jag gick bara in när alla stod i en ring och sa "Hej jag heter Emil, orkar inte hälsa" och så gick jag o satte mig 5 meter bort och sedan kom Maria och stod och pratade med mig tills vi gick vidare och av alla ställen så valde man Mc Donalds... Jaja det var väll trevligt ändå!
Iallafall är jätteglad att jag gick med i gruppen och den har typ varit lite utav en del av mitt liv sedan jag gick med. Jag hade typ seriöst aldrig klarat av att fixa mitt visum t ex. om jag inte hade fått så mycket hjälp av alla andra. Det har verkligen varit ett nöje att framför allt chatta med alla i gruppchatten typ varje dag!""
Flighttickets
Nu är allt helt ärligt på riktigt!
Den 23e augusti, har sagt det tidigare, 10.25 från Arlanda. Vet inte när det är samling på Arlanda dock, säkert runt 8... Får åka hemifrån runt 6. Ajdå. Sen är det New York City som gäller, kommer bli galet kul!
Sen fredagen den 26e augusti lämnar jag Newark och New Jersey och åker söderut mot Charlotte, South Carolina. Planet lyfter från Newark 5.00... AM. Upp tidigt där alltså... Sen är det en timme på flygplatsen där. 7.50 lyfter planet från Charlotte till Las Vegas McCarren. Landar där 9.30 am, fredagen den 26e augusti. Blir väl direkt till skolan för incheckning och val av kurser. Om två veckor har jag spenderat mina första dagar i High School.
Höjden av lycka
Åååh allt känns så underbart bra igen.
Var ju lite nere där ett tag då jag har träffat hur många svenskar som helst som ska åka med Explorius och ingen åker samtidigt som jag, men sen så idag blev det några stycken i alla fall, okej... är väl bara Elliot som jag har träffat men ändå.
Har även snackat med ett flertal Explorius studenter från olika länder som ska till Las Vegas, men ingen skulle åka samtidigt som jag vilket var trist då jag skulle behöva spendera flera timmar själv från New York till LV. Men så idag, lyckorus, snackar jag lite med Vilde från Norge, och guess what! Hon som först inte skulle till New York på soft landing ska nu det! Och hon åker 23e, nu på tisdag och ska till LV! Åh! Det ska blir så kul, sällskap från New York till Las Vegas + att vi kommer båda gå i Legacy HS! Alltså det är verkligen glädje på full nivå just nu. Kan inte vänta tills på tisdag! Får dessutom besöka en av mina favorit stater och säga att jag äntligen varit där - North Carolina. Även om det bara är en mellanlandning i Charlotte, landar 6.40 och åker vidare 7.50 så kan jag ändå säga att jag varit där!
Nu är det bara att tagga till tusen. Är fortfarande så överväldigad över att jag får sällskap i de många timmar de tar från NY till LV! Score!
Var ju lite nere där ett tag då jag har träffat hur många svenskar som helst som ska åka med Explorius och ingen åker samtidigt som jag, men sen så idag blev det några stycken i alla fall, okej... är väl bara Elliot som jag har träffat men ändå.
Har även snackat med ett flertal Explorius studenter från olika länder som ska till Las Vegas, men ingen skulle åka samtidigt som jag vilket var trist då jag skulle behöva spendera flera timmar själv från New York till LV. Men så idag, lyckorus, snackar jag lite med Vilde från Norge, och guess what! Hon som först inte skulle till New York på soft landing ska nu det! Och hon åker 23e, nu på tisdag och ska till LV! Åh! Det ska blir så kul, sällskap från New York till Las Vegas + att vi kommer båda gå i Legacy HS! Alltså det är verkligen glädje på full nivå just nu. Kan inte vänta tills på tisdag! Får dessutom besöka en av mina favorit stater och säga att jag äntligen varit där - North Carolina. Även om det bara är en mellanlandning i Charlotte, landar 6.40 och åker vidare 7.50 så kan jag ändå säga att jag varit där!
Nu är det bara att tagga till tusen. Är fortfarande så överväldigad över att jag får sällskap i de många timmar de tar från NY till LV! Score!
Varför?
Ååååh!!!! Hatar bloggdesign, nu har allt försvunnit! Varför skulle jag börja med det här igen?!?! Hela bloggstatistiken och allt bara poff! Kul! Åh, älskar det här. Dagen börjar bra!
Ny design på väg
Där av det konstiga utseendet under dagen
Fin fint samtal från New York!
One week
En vecka kvar nu. Sen, om precis en vecka hänger jag på New Jersey med några galna utbytesstudenter och gör oss redo för några, förhoppningsvis fantastiska dagar i New York. Sen är det vidare ut över landet till vore respeltive värdfamiljer!
Q & A
Q: Hej! Hur länge har du bott/varit i Usa?
Måste man ha extrá höga betyg för att få vara utbytes student? - Mikaela Knutzon
A: Jag har inte åkt iväg än. Åker om en vecka, eller är i New York om en vecka. Sen stannar jag där i 300 dagar.
Nja. Det beror på organisationen skulle jag säga. Du skickar in dina senaste betyg när du anmäler dig, du behöver verkligen inte ha topp betyg och MVG i alla ämnen, men organisationen har troligtvis ingen lust att skicka iväg studenter som knappt har G i alla ämnen. Men några speciellt höga betyg behövs verkligen inte.
Q: Ett tips jag tänkte på var en Adapter, så svenska kontakter passar i de amerikanska uttagen (tänkte för t.ex. mobilladdare och sådant). - Erica Pettersson
A: Ja, den är med. I värsta fall finns det att köpa enkelt i New York, så inget mega viktigt.
Måste man ha extrá höga betyg för att få vara utbytes student? - Mikaela Knutzon
A: Jag har inte åkt iväg än. Åker om en vecka, eller är i New York om en vecka. Sen stannar jag där i 300 dagar.
Nja. Det beror på organisationen skulle jag säga. Du skickar in dina senaste betyg när du anmäler dig, du behöver verkligen inte ha topp betyg och MVG i alla ämnen, men organisationen har troligtvis ingen lust att skicka iväg studenter som knappt har G i alla ämnen. Men några speciellt höga betyg behövs verkligen inte.
Q: Ett tips jag tänkte på var en Adapter, så svenska kontakter passar i de amerikanska uttagen (tänkte för t.ex. mobilladdare och sådant). - Erica Pettersson
A: Ja, den är med. I värsta fall finns det att köpa enkelt i New York, så inget mega viktigt.
Lollo & Miks... Oh my Godness
Jag kommer sakna er så mycket. Ni är så mycket av mitt liv. Fatta att det kommer gå en hel vecka innan vi är tillbaka på samma kontinent och ungefär samma tid. Ni kommer ha det så bra i New York tillsammans, ni får ta och låtsas att jag är där med er.
Kan inte säga hur mycket lycka jag önskar er båda från New York City till Kali vs Texas. Mikaela, vi står båda för en lång resa...
Lova att höra av er så fort ni är framme! <3
Kan inte säga hur mycket lycka jag önskar er båda från New York City till Kali vs Texas. Mikaela, vi står båda för en lång resa...
Lova att höra av er så fort ni är framme! <3
3 dislikes
- Myphotobook bråkar.
- Kommentarer från "Anonym", man vill ju veta vilka det är som kommenterar
- Tillfällig familj fortfarande
In shock
Helt ärligt. Är riktigt chockad över besöksstatistiken idag. Rekord, rejält rekord. Och vart kommer alla ifrån?
Hate it!
Hatar myphotobook programet. Hatar det! :@
I want to see this! NOW!
Top 10 som inte får lämnas i Sverige
- Kameran
- Alla kamera tillbehör
- Datorn
- Plånbok
- Pass
- iPod
- Kortläsarna
- Mobil
- Dator sladden
- Batterier
Utbyteslovin'
Alla utbytesbloggare med bloglovin' får ta och säga till för nu börjar cirkeln. Följ och låt andra följa tillbaka!
Svar på kommentar
Fick en fråga som jag kände att jag kunde svara på direkt, resterande svar kommer komma senare.
Q: heeej! alltså, jag ska åka till USA efter tvåan och har lite funderingar. funderar starkt på att åka med explorius men tror du att det är en dålig idé i och med att väntan inför att få familj och allt är så lång med dom? borde jag välja en annan organisation, hur känner du, är du nöjd med explorius?
sen undrar jag om du vet många som åker i år som önskade var(vilken stat i USA) dom ville hamna? för du gjorde ju inte det eller hur?
en sista grej, :P jag har hört att man ska skriva ganska mycket om sig själv och skicka iväg för att familjen ska få en student som passar en, kan man då liksom påverka var man ska hamna och hos vilken sorts människor genom att säga att man tex "älskar att vara i solen" om man vill komma till ett varmt ställe och så?
okej förlååt för väldans röriga frågor men har en hel del funderingar redan! och lycka till med ditt år!!
A: Jag tycker verkligen att du ska åka med Explorius. Jag är hur nöjd som helst. Visst jag fick min familj något senare än jag hade önskat och placeringar rusar fortfarande in. Men som alla vet så är USA i ekonomisk kris vilket har gjort det svårt för alla organisationer att placera. Annars är det inget som tar lång tid. Sen är det ju så att om du anmäler dig tidigare finns chansen att du får familj tidigare. Det gäller att ha allt klart tidigt. Det som är med andra organisationer är att de skickar i väg studenter utan att de fått familj, antingen på soft landing läger i två veckor eller så eller till en välkomstfamilj. Nu råkar det ju vara så att jag också bara har en tillfällig men jag blev vald av den familjen. Vet inte hur mycket du vet om Explorius men det är otroligt bra organisation, personalen är urtrevliga och har verkligen kontakt och bryr sig om sina studenter. Vi möts alltid av glada ansikten när vi kommer på besök och de är alltid supertrevliga i telefon och på mail. De svarar snabbt på våra frågor och vi får alltid den hjälpen vi behöver. Det är inte heller lika många som åker med Explorius eftersom man väljs ut. Till skillnad från andra organisationer är det inte bara att anmäla sig och sen är man med. Det är intervju och så för att Explorius ska förstå att detta är ungdomar som verkligen vill det här och inte bara åka över till USA för det är "coolt", dessa elever vill verkligen uppleva något. Jag vet inte riktigt vad mer jag ska säga, men jag skulle inte byta för allt i världen. Jag är så nöjd med mitt val av organisation.
Vi utbytesstudenter som åker till USA nu har snackat mycket med varandra, speciellt inom Explorius har vi haft träffar, pratats på Facebook och verkligen haft supermycket kontakt. Man har fått nya vänner som kommer vara livet ur och man har lärt känna ungdommar från hela Sverige. Det är relativt många som har gjort delstatsval, runt hälften kanske. Tror det är väldigt olika men det viktigaste är ju inte vart du hamnar, det viktigaste är att du får den perfekta familjen för dig. För att önska om Kalifornien eller Florida får du betala extra, detta gäller för alla organisationer, och de som gör det brukar ofta hamna där. Annars har det varit väldigt olika önskemål. I år ser det ut som om väldigt många har fått sina andraval och varit jättenöjda med det.
Nja... Alltså det beror på familjen. Jag skrev att jag älskar att segla och hamnade mitt ute i öknen, så... Men självklart skadar det ju inte. Dock tycker jag inte att man ska skriva att man gillar att vara ute i solen, ligga på stranden eller något sånt. Då är det bättre att vara lite mer diskret kanske att du gillar att sticka ut med dina vänner och bada, eller ha picknick på stranden lite mer sånt. Sen har jag hört om de familjer som väljer studenten just för att den ska få prova på något nytt. Skriver du att du älskar att strosa runt på stan hela dagarna kanske en familj ute på landet tycker det vore jättehälsosamt för dig att få prova på det livet också. Det finns mycket du kan skriva om i din ansökan och det är helt upp till dig hur mycket du vill skriva. Jag har skrivit ihop en liten lathund på vad som finns med i en av de amerikanska organisationerna som Explorius samarbetar med. Den finns här. Sen är det så att om du skriver att du älskar djur, eller att du spelar mycket fotboll eller liknande att du hamnar hos en familj med samma intressen. Det är helt upp till familjen hur de väljer sin student. Det viktigaste är att du är ärlig när du skriver din ansökan och att du får med det viktigaste om dig själv. Vill man hamna på något varmt ställe är det bästa att önska, om det nu är viktigt. Dock är det inte självklart att du får den placering du önskat om.
Hoppas du fick de svar du väntade dig!
Q: heeej! alltså, jag ska åka till USA efter tvåan och har lite funderingar. funderar starkt på att åka med explorius men tror du att det är en dålig idé i och med att väntan inför att få familj och allt är så lång med dom? borde jag välja en annan organisation, hur känner du, är du nöjd med explorius?
sen undrar jag om du vet många som åker i år som önskade var(vilken stat i USA) dom ville hamna? för du gjorde ju inte det eller hur?
en sista grej, :P jag har hört att man ska skriva ganska mycket om sig själv och skicka iväg för att familjen ska få en student som passar en, kan man då liksom påverka var man ska hamna och hos vilken sorts människor genom att säga att man tex "älskar att vara i solen" om man vill komma till ett varmt ställe och så?
okej förlååt för väldans röriga frågor men har en hel del funderingar redan! och lycka till med ditt år!!
A: Jag tycker verkligen att du ska åka med Explorius. Jag är hur nöjd som helst. Visst jag fick min familj något senare än jag hade önskat och placeringar rusar fortfarande in. Men som alla vet så är USA i ekonomisk kris vilket har gjort det svårt för alla organisationer att placera. Annars är det inget som tar lång tid. Sen är det ju så att om du anmäler dig tidigare finns chansen att du får familj tidigare. Det gäller att ha allt klart tidigt. Det som är med andra organisationer är att de skickar i väg studenter utan att de fått familj, antingen på soft landing läger i två veckor eller så eller till en välkomstfamilj. Nu råkar det ju vara så att jag också bara har en tillfällig men jag blev vald av den familjen. Vet inte hur mycket du vet om Explorius men det är otroligt bra organisation, personalen är urtrevliga och har verkligen kontakt och bryr sig om sina studenter. Vi möts alltid av glada ansikten när vi kommer på besök och de är alltid supertrevliga i telefon och på mail. De svarar snabbt på våra frågor och vi får alltid den hjälpen vi behöver. Det är inte heller lika många som åker med Explorius eftersom man väljs ut. Till skillnad från andra organisationer är det inte bara att anmäla sig och sen är man med. Det är intervju och så för att Explorius ska förstå att detta är ungdomar som verkligen vill det här och inte bara åka över till USA för det är "coolt", dessa elever vill verkligen uppleva något. Jag vet inte riktigt vad mer jag ska säga, men jag skulle inte byta för allt i världen. Jag är så nöjd med mitt val av organisation.
Vi utbytesstudenter som åker till USA nu har snackat mycket med varandra, speciellt inom Explorius har vi haft träffar, pratats på Facebook och verkligen haft supermycket kontakt. Man har fått nya vänner som kommer vara livet ur och man har lärt känna ungdommar från hela Sverige. Det är relativt många som har gjort delstatsval, runt hälften kanske. Tror det är väldigt olika men det viktigaste är ju inte vart du hamnar, det viktigaste är att du får den perfekta familjen för dig. För att önska om Kalifornien eller Florida får du betala extra, detta gäller för alla organisationer, och de som gör det brukar ofta hamna där. Annars har det varit väldigt olika önskemål. I år ser det ut som om väldigt många har fått sina andraval och varit jättenöjda med det.
Nja... Alltså det beror på familjen. Jag skrev att jag älskar att segla och hamnade mitt ute i öknen, så... Men självklart skadar det ju inte. Dock tycker jag inte att man ska skriva att man gillar att vara ute i solen, ligga på stranden eller något sånt. Då är det bättre att vara lite mer diskret kanske att du gillar att sticka ut med dina vänner och bada, eller ha picknick på stranden lite mer sånt. Sen har jag hört om de familjer som väljer studenten just för att den ska få prova på något nytt. Skriver du att du älskar att strosa runt på stan hela dagarna kanske en familj ute på landet tycker det vore jättehälsosamt för dig att få prova på det livet också. Det finns mycket du kan skriva om i din ansökan och det är helt upp till dig hur mycket du vill skriva. Jag har skrivit ihop en liten lathund på vad som finns med i en av de amerikanska organisationerna som Explorius samarbetar med. Den finns här. Sen är det så att om du skriver att du älskar djur, eller att du spelar mycket fotboll eller liknande att du hamnar hos en familj med samma intressen. Det är helt upp till familjen hur de väljer sin student. Det viktigaste är att du är ärlig när du skriver din ansökan och att du får med det viktigaste om dig själv. Vill man hamna på något varmt ställe är det bästa att önska, om det nu är viktigt. Dock är det inte självklart att du får den placering du önskat om.
Hoppas du fick de svar du väntade dig!
This is what Legacy HS got to offer
Det här har då mitt High School att erbjuda när det gäller aktiviteter.
Sport:
Fall
Football
Womens Golf
Mens Soccer
Tennis
Womens Volleyball
Winter
Mens Basketball
Womens Basketball
Bowling
Womens Soccer
Wrestling
Spring
Baseball
Softball
Mens Volleyball
Track & Field
Swimming
Mens Golf
Clubs:
Anime Club
AP Club
APISA
Bible Club
Black Student Union
Chess/Checkers
Class of 2011/12/13/14
Color Guard
Dance Team
DECA
FBLA
Fellowship of Christian Athletes
Forensics and Debate
Future Soldiers
GSA
Hot Rod Club
Japanese Club
Journalism
Key Club
Ladies of Legacy
Latino Student Organization
Music, Television and Video
National Honor Society
National Spanish Honor Society
Peer Mediation
Photography
Sciense Bowl
Silver Guard Role-Playing Club
Student Council
Sun Youth Forum
Taiko Club
Varsity Quiz
Writers Workshop
Yearbook
Sport:
Fall
Football
Womens Golf
Mens Soccer
Tennis
Womens Volleyball
Winter
Mens Basketball
Womens Basketball
Bowling
Womens Soccer
Wrestling
Spring
Baseball
Softball
Mens Volleyball
Track & Field
Swimming
Mens Golf
Clubs:
Anime Club
AP Club
APISA
Bible Club
Black Student Union
Chess/Checkers
Class of 2011/12/13/14
Color Guard
Dance Team
DECA
FBLA
Fellowship of Christian Athletes
Forensics and Debate
Future Soldiers
GSA
Hot Rod Club
Japanese Club
Journalism
Key Club
Ladies of Legacy
Latino Student Organization
Music, Television and Video
National Honor Society
National Spanish Honor Society
Peer Mediation
Photography
Sciense Bowl
Silver Guard Role-Playing Club
Student Council
Sun Youth Forum
Taiko Club
Varsity Quiz
Writers Workshop
Yearbook
10 days
Nu är det 10 dagar kvar. In fact, om tio dagar sitter jag på flyget från Arlanda till New York. Över Atlanten nu förhoppningsvis?
Jag funderade igår över alla känslor man har nu och övervägde om jag skulle skriva något på bloggen om det eller inte. Imorse bestämde jag mig dock för att bara skriva ner allting. Jag menar, det är väl lika bra att berätta för alla hur det är.
Det är snart dags, det är mindre en två veckor tills jag lämnar allt jag känner och är van vid bakom mig. Ett nytt land, nya människor, nya regler, nya system, nytt språk. Engelska som nytt språk? Ja. Visst har vi ungdomar nuförtiden väldigt lätt för engelskan, vi har den runt oss hela tiden i filmer, tv-serier, spel med mera. Men nu ska det gå flytande, det ska skrivas flytande, inga stavfel, inge gramatiska fel. Det ska bara flyta på. Jag har fortfarande ingen "riktig" familj, har kvar den tillfälliga och har pratat med värdmamman en del. Samtidigt som jag tycker att det är en jättefin familj och de är så trevliga och söta hela bunten och jag är så tacksam över att de tog emot mig, även om det bara var som välkomsfamilj, så är det sjukt jobbigt att inte veta vart jag ska spendera resten av året. Ja, det är samma område, samma skola och så, men man vill ju veta om familjen. Jag vill veta om jag har några syskon, intressen hos familjen, kommer jag kunna göra det jag tycker är kul att göra annars där också. Att inte ha någon kontakt med en familj jag ska bo hos i ett år är riktigt jobbigt.
Sen är det allt annat. Som det ser ut nu åker jag inte med någon jag känner. Har träffat ett flertal av utbytesstudenterna och fått riktigt starka kontakter med några av dem, och jag känner ingen jag åker med. Har mardrömmar om hur jag står där på Arlanda. Alla är jätteledsna men jag har ingen bakom säkerhetskotrollerna att vända mig mot. Inte heller kommer jag, vad jag vet, att ha något sällskap från New York till Las Vegas, och det känns också så där eftersom det verkligen fanns chansen att jag skulle få det. Och hur kommer det bli i New York? Tänk om man blir som det svarta fåret och är helt ensam liksom.
Många säger att de är nervösa inför skolan, att första skoldagen ska blir så läskig. Jag har inte ens fått den känslan eftersom jag är så orolig för allt annat. Självklart är jag lite nervös inför den också, och att hitta, få allt rätt, välja rätt kurser och komma in, inte bara socialt men i lektionerna också så man inte behöver läsa en massa extra eller hoppa av en kurs.
Jag funderade igår över alla känslor man har nu och övervägde om jag skulle skriva något på bloggen om det eller inte. Imorse bestämde jag mig dock för att bara skriva ner allting. Jag menar, det är väl lika bra att berätta för alla hur det är.
När jag började titta runt på diverse utbytesbloggar hittade jag ingenting om jobbiga saker. Hur irriterande det var att vänta på placering, hur panik slagen man var över att inte veta vad man skulle packa och främst hur allt skulle få plats med mera. Varför skrivs inte detta? Varför berättar vi inte för kommande samt andra studenter hur det är att vara en av oss? Är vi rädda för att erkänna det själva eller är vi rädda för att skrämma andra? Jag hade verkligen velat få en rejäl blick på vad som skulle komma, för även om man inte riktigt kan förstå och sätta sig in i den situationen utan att riktigt vara i den så är det jätteskönt att veta att man inte är ensam. Jag är inte den enda som känner så här.
Det är snart dags, det är mindre en två veckor tills jag lämnar allt jag känner och är van vid bakom mig. Ett nytt land, nya människor, nya regler, nya system, nytt språk. Engelska som nytt språk? Ja. Visst har vi ungdomar nuförtiden väldigt lätt för engelskan, vi har den runt oss hela tiden i filmer, tv-serier, spel med mera. Men nu ska det gå flytande, det ska skrivas flytande, inga stavfel, inge gramatiska fel. Det ska bara flyta på. Jag har fortfarande ingen "riktig" familj, har kvar den tillfälliga och har pratat med värdmamman en del. Samtidigt som jag tycker att det är en jättefin familj och de är så trevliga och söta hela bunten och jag är så tacksam över att de tog emot mig, även om det bara var som välkomsfamilj, så är det sjukt jobbigt att inte veta vart jag ska spendera resten av året. Ja, det är samma område, samma skola och så, men man vill ju veta om familjen. Jag vill veta om jag har några syskon, intressen hos familjen, kommer jag kunna göra det jag tycker är kul att göra annars där också. Att inte ha någon kontakt med en familj jag ska bo hos i ett år är riktigt jobbigt.
Sen är det allt annat. Som det ser ut nu åker jag inte med någon jag känner. Har träffat ett flertal av utbytesstudenterna och fått riktigt starka kontakter med några av dem, och jag känner ingen jag åker med. Har mardrömmar om hur jag står där på Arlanda. Alla är jätteledsna men jag har ingen bakom säkerhetskotrollerna att vända mig mot. Inte heller kommer jag, vad jag vet, att ha något sällskap från New York till Las Vegas, och det känns också så där eftersom det verkligen fanns chansen att jag skulle få det. Och hur kommer det bli i New York? Tänk om man blir som det svarta fåret och är helt ensam liksom.
Många säger att de är nervösa inför skolan, att första skoldagen ska blir så läskig. Jag har inte ens fått den känslan eftersom jag är så orolig för allt annat. Självklart är jag lite nervös inför den också, och att hitta, få allt rätt, välja rätt kurser och komma in, inte bara socialt men i lektionerna också så man inte behöver läsa en massa extra eller hoppa av en kurs.
Som utbytesstudent finns det sjukt mycket man oroar sig för. Packning, kompisar, familjen, området, regler, klädkoder och allt det där. Det tär på en och tar en massa energi. Jag har gråtit mig till sömns flera nätter utan att ens veta varför.
Ibland känns det som om du inte vill mer, allt känns bara riktigt jobbigt - men våga inte hoppa av. Att åka på ett år till USA, Nya Zeeland, Singapore, London, Kenya, you name it är något som alla borde göra. Och du som nu gör det är ytterst modig. Vissa säger att de inte vill åka för de vill inte gå med de som är yngre, andra att de inte vill för de vill inte missa något, men helt ärligt. Efter den upplevelse du får som utbytesstudent kommer du bry dig om du får gå med de som är ett år yngre? Om du måste ta studenten året efter dina årskompisar? Tror du att du missar mer om du inte åker än om du åker? Åker du inte missar du ditt livs upplevelse - åker du kanske du missar din bästa kompis 18-års dag, eller den där skidresan som dina kompisar ska åka på, är det inte värt det?
Det är bara ytterst få som vågar säga att de inte åker för att de inte vågar - och i slutändan gör de ändå något de aldrig trodde att de skulle göra.
Ibland känns det som om du inte vill mer, allt känns bara riktigt jobbigt - men våga inte hoppa av. Att åka på ett år till USA, Nya Zeeland, Singapore, London, Kenya, you name it är något som alla borde göra. Och du som nu gör det är ytterst modig. Vissa säger att de inte vill åka för de vill inte gå med de som är yngre, andra att de inte vill för de vill inte missa något, men helt ärligt. Efter den upplevelse du får som utbytesstudent kommer du bry dig om du får gå med de som är ett år yngre? Om du måste ta studenten året efter dina årskompisar? Tror du att du missar mer om du inte åker än om du åker? Åker du inte missar du ditt livs upplevelse - åker du kanske du missar din bästa kompis 18-års dag, eller den där skidresan som dina kompisar ska åka på, är det inte värt det?
Det är bara ytterst få som vågar säga att de inte åker för att de inte vågar - och i slutändan gör de ändå något de aldrig trodde att de skulle göra.
Frågestund!
Har du frågor och funderingar kring mitt år i USA eller allmänt kring utbytesår. Svarar på alla frågor som kommer - varenda en!
Vad är det för fel?
Jag kan fortfarande inte fatta att jag ska åka, har fortfarande inte fått in det i skallen. Har nu gått en veckan sedan jag fick värdfamilj, så det borde ju kännas som att det är dags men nix. Hur länge ska detta hålla på då? Två veckor till?
Nej, måste se till att få igång Amerika känslan nu!
Nej, måste se till att få igång Amerika känslan nu!
Bloglovin'
It's gonna be awesome, no matter what
Har helt totalt glömt att komma med den lilla update som har kommit de senaste dagarna. De är några stycken, eller ja... de är väl egentligen två.
1. Värdfamiljen jag fått är tillfällig. Haha, de stod på pdf filen jag fick från organisationen, men förstod inte vad det stod för och eftersom ingen hade sagt något så struntade jag i det. Men, så var det. Så skönt att det var det första som min (temporära) värdmamma sa. Så det inte blev någon surprise när jag kom dit. Visade sig att Explorius hade missat det också, men det löste sig. Värdmamman jobbar för ICES och hon är så rar så hon letar förfult. Har skrivit ut på Facebook och allt. Hon sa också att i värsta fall får jag bo hos hennes föräldrar med en student från Finland. Det vore helt okej, då är det nära till skolan plus att man får sällskap till och från skolan om vi nu är två. Det kommer i alla fall vara samma område, North Las vegas, och samma skola, Legacy High. Men det blir så bra det här, är sånt himla gulligt område och skolan låter helt underbar.
2. Avresedatumet var ju lite små krångligt där ett tag. Först skulle jag åka 23e augusti. Sen när jag och Mikaela var på ett litet kontorsbesök hos Explorius sa de att jag skulle kanske behöva åka tidigare, 19e i så fall. Var ganska insatt på att det skulle ändras så när jag kom hem tittade jag på de olika listorna vilka som skulle åka då. Såg bland annat att det var en dansk och en norsk som skulle åka då och som också skulle till NLV. Så pratade lite med dem, och det skulle ju vara prima att åka med dem så vi kunde få sällskap från New York. Kände dock att jag fortfarande ville åka 23e med de som är där, samt att man då hinner träffa alla en sista gång. Så fick jag mail från Explorius som sa att 19e var fullt och att jag därför får åka 23e. Kanske åker den här finska studenten då också, jag menar skolan börjar ju samma dag så...
Vi får se helt enkelt, men hur det än blir så kommer det bli totally AWESOME!
1. Värdfamiljen jag fått är tillfällig. Haha, de stod på pdf filen jag fick från organisationen, men förstod inte vad det stod för och eftersom ingen hade sagt något så struntade jag i det. Men, så var det. Så skönt att det var det första som min (temporära) värdmamma sa. Så det inte blev någon surprise när jag kom dit. Visade sig att Explorius hade missat det också, men det löste sig. Värdmamman jobbar för ICES och hon är så rar så hon letar förfult. Har skrivit ut på Facebook och allt. Hon sa också att i värsta fall får jag bo hos hennes föräldrar med en student från Finland. Det vore helt okej, då är det nära till skolan plus att man får sällskap till och från skolan om vi nu är två. Det kommer i alla fall vara samma område, North Las vegas, och samma skola, Legacy High. Men det blir så bra det här, är sånt himla gulligt område och skolan låter helt underbar.
2. Avresedatumet var ju lite små krångligt där ett tag. Först skulle jag åka 23e augusti. Sen när jag och Mikaela var på ett litet kontorsbesök hos Explorius sa de att jag skulle kanske behöva åka tidigare, 19e i så fall. Var ganska insatt på att det skulle ändras så när jag kom hem tittade jag på de olika listorna vilka som skulle åka då. Såg bland annat att det var en dansk och en norsk som skulle åka då och som också skulle till NLV. Så pratade lite med dem, och det skulle ju vara prima att åka med dem så vi kunde få sällskap från New York. Kände dock att jag fortfarande ville åka 23e med de som är där, samt att man då hinner träffa alla en sista gång. Så fick jag mail från Explorius som sa att 19e var fullt och att jag därför får åka 23e. Kanske åker den här finska studenten då också, jag menar skolan börjar ju samma dag så...
Vi får se helt enkelt, men hur det än blir så kommer det bli totally AWESOME!
Not totally impossible
Kan mycket väl vara så att jag sitter på ett plan över Atlanten på väg mot New York City om två veckor, precis. Känns helt galet. Och det i sin tur betyder att jag borde vara i Las Vegas om två veckor och två dagar. SICK! :O
Det är kalas!
Hade en superdag med Mikaela idag! Åh, min lilla California-gurl!
Lunchade på Espresso House, och sen gick vi upp till Explorius kontoret. Haha, förra gången när jag och Anna var där var det kaos. Först fick vi inte komma in för ingen svarade i porten, sen bråkade ringklockan men vi kom in tillsist. Idag gick det relativt mycket bättre. Efter många försök slog vi in koden igen och väntade ett tag vilket ledde till att de svarade på Explorius och vi blev insläppta. Sen kom vi upp och träffade alla! Typ. Var så trevligt, vi stod där och pratade hur länge som helst. De fotade oss, vi fotade dem. Fick också reda på att mitt avresedatum blir flyttat, eller kanske. Första datumet jag skulle åka var ju 23e, men nu verkar ICES vilja ha mig där tidigare, och då ska jag åka 19e. Åh, jag som vill åka 23e. Hoppas Explorius får igenom det. Då blir jag happy.
Väntar fortfarande på att få svar från min värdfamilj, men de kanske inte kollar sin mail lika ofta som desperata jag gör.
Lunchade på Espresso House, och sen gick vi upp till Explorius kontoret. Haha, förra gången när jag och Anna var där var det kaos. Först fick vi inte komma in för ingen svarade i porten, sen bråkade ringklockan men vi kom in tillsist. Idag gick det relativt mycket bättre. Efter många försök slog vi in koden igen och väntade ett tag vilket ledde till att de svarade på Explorius och vi blev insläppta. Sen kom vi upp och träffade alla! Typ. Var så trevligt, vi stod där och pratade hur länge som helst. De fotade oss, vi fotade dem. Fick också reda på att mitt avresedatum blir flyttat, eller kanske. Första datumet jag skulle åka var ju 23e, men nu verkar ICES vilja ha mig där tidigare, och då ska jag åka 19e. Åh, jag som vill åka 23e. Hoppas Explorius får igenom det. Då blir jag happy.
Väntar fortfarande på att få svar från min värdfamilj, men de kanske inte kollar sin mail lika ofta som desperata jag gör.
Oh no...
Kanske får byta avresedatum... Jag vill inte! Vill åka 23e! :(
This felt so good
Har nu anpassat min header till min kära placering. Om det är någon stackare som nu har lyckats missa det så kommer jag leva 10 månader i North Las Vegas, Nevada. Åååh! Jag vill åka nu!
Legacy High School - Dress Code
- Shoes must have hard soles. No flip-flops or house shoes/slippers.
- No crop tops (no skin showing between the bottom of the shirt/blouse and top of pants or skirts), strapless, low-cut clothing, or tops and outfits that provide minimum coverage.
- No spaghetti straps. All sleeveless shirts must have straps at least three inches wide and cover the shoulder.
- Shorts, skirts, and dresses must be at least fingertip length while standing.
- All hems must be sewn without any fraying.
- No torn clothing or items with holes.
- No headgear (hats, bandanas, do rags, etc).
- No controversial or obscene slogans or advertising on clothing.
- No spiked or studded clothing, wristbands, dog collars, etc.
- No coats, mittens, gloves, scarves, sweatshirts allowed in the classroom.
- No sagging.
- No oversized clothing. Clothing must be sized to fit the person wearing it.
- No wallet-chains.
North Las Vegas, Nevada, USA
Min placering kom idag! Åh, vad jag är lycklig. Kan inte beskriva med ord om hur underbart glad jag är nu. Efter en sådan lång väntan kom samtalet idag, helt oväntat. Mitt när brorsan satt och lekte med min mobil. Kan inte riktigt förstå det än.
"Hej... Jag har lite goda nyheter till dig!"
"Okej..."
"Vi har en värdfamlij åt dig här. Känner du till delstaten Nevada?"
"Ja..."
"Känner du till staden Las Vegas?"
"Aa..."
"Där ska du bo. I North Las Vegas. Mamman heter Erica och hon har en dotter som heter Jordan och är född 2005. Skolan heter Legacy och har runt 2000 elever."
"Jaha."
Babbel, babbel. Sen samtalet slut. Åh, vad jag typ grät!
Så ja. Har alltså en värdfamilj. Mamma som heter Erica och är 26, lärare, och dottern Jordan som fyller 6 år i oktober. Sen verkar det som om de har hund också.
Staden, North Las Vegas, ligger strax utanför Las Vegas. Det bor ca 2.5 miljoner där. Det ser väldigt typiskt amerikanskt ut. Jättemysigt.
Skolan heter Legacy High School. Den har runt 2000 elever, ett flertal olika grupper man kan vara med i. Bland annat såg jag på hemsidan att de hade en fotoklubb. Perfekt! Deras maskot vet jag inte riktigt vad det är, men någon slags tjur eller liknande.
Nevada ligger i västra USA. Grannstaterna är Kalifornien, Idaho, Oregon, Utah och Arizona. Det är sommar året runt. Kommer bli helt underbart!
Här kommer jag bo.
Åker 23 augusti till New York City och åker vidare till familjen den 25e. Skolan börjar 29 :D
"Hej... Jag har lite goda nyheter till dig!"
"Okej..."
"Vi har en värdfamlij åt dig här. Känner du till delstaten Nevada?"
"Ja..."
"Känner du till staden Las Vegas?"
"Aa..."
"Där ska du bo. I North Las Vegas. Mamman heter Erica och hon har en dotter som heter Jordan och är född 2005. Skolan heter Legacy och har runt 2000 elever."
"Jaha."
Babbel, babbel. Sen samtalet slut. Åh, vad jag typ grät!
Så ja. Har alltså en värdfamilj. Mamma som heter Erica och är 26, lärare, och dottern Jordan som fyller 6 år i oktober. Sen verkar det som om de har hund också.
Staden, North Las Vegas, ligger strax utanför Las Vegas. Det bor ca 2.5 miljoner där. Det ser väldigt typiskt amerikanskt ut. Jättemysigt.
Skolan heter Legacy High School. Den har runt 2000 elever, ett flertal olika grupper man kan vara med i. Bland annat såg jag på hemsidan att de hade en fotoklubb. Perfekt! Deras maskot vet jag inte riktigt vad det är, men någon slags tjur eller liknande.
Nevada ligger i västra USA. Grannstaterna är Kalifornien, Idaho, Oregon, Utah och Arizona. Det är sommar året runt. Kommer bli helt underbart!
Här kommer jag bo.
Åker 23 augusti till New York City och åker vidare till familjen den 25e. Skolan börjar 29 :D
