Isabelle's

Sol! Har förutom det också plockat närmare 1000 smultron. Det är inte varje dag. Började med att jag bara skulle plocka ett strå, sen blev det ett till, och sen kom jag på, att det här var ju ganska mysigt, så då fortsatte det. Totalt, 22 strån. Med ca 45 smultron på varje, tror jag vi sa. Under alla de år som jag har spenderat några timmar, någon helg, några dagar, vecka, månad, har jag alltid hittat några få smultron nere vid oss och sen om jag vill ha fler har det fått bli en vandrig längs med bilvägen. Inte jättemysigt. Men så nu, det fanns hur mycket som helst vid morfars hus, visste att det fanns vid gången, men det fanna på sidan av huset också. Glad tjej! Tog en massa bilder, men de kommer upp lite senare.

Efter att jag hade slutat jobbet idag blev det stress hem. Sprang från bussen hem och packade ihop allt, sprang sedan tillbaka till busstationen, och tog bussen tillbaka för att sedan vänta på Danderyds Sjukhus i en halv timme. När väl bussen kom, var det raka vägen mot Ljusterö och landet. Tack gode gud att det var mer eller mindre direkt buss och att jag slapp hålla på och byta. Var så sjukt trött att jag höll på att bryta ihop för minsta lilla sak, och då menar jag verkligen minsta lilla. 
Har som det ser ut nu, ingen större lust att jobba nästa vecka också, även om det bara är några dagar...

Blir supersnabbt, superkort nu. Har spenderat min kväll med vackra, underbara, härliga, konstiga, fruktansvärt speciella utbytesstudenter. Har kramp i käkarna, bara så du vet. Måste verkligen sova nu då det återigen är upp tidigt för att jobba imorrn. 
Men bilder kommer att komma upp. Nej, nu vill jag in, myggorna börjar surra runt mig.

Tack för allt mina kära vänner!

Vilken underbar sommarkväll. Sitter nu ute på varandan helt sommarklädd utan att frysa det minsta. Känns som om det kommer att bli en varm natt. Det är nu man önskar att ens rum inte låg på bottenvåningen utan på övre så man åtminstone vågade ha dörren ut på altanen öppnade än vad jag vågar i detta läge. Om vi återgår till vädret så är det enda tråkiga att det inte är någon riktig sol. Det är lite för mycket moln, annars brukar kvällsolen komma rakt på där jag sitter just nu. 
Det märks ytterst tydligt att grannarna rund om är bortresta. Trots att det inte är många av dem som väsnas när de väl är hemma så känns det nästa helt dött. I alla fall här på baksidan. Men det är så det är på sommaren, folk åker bort. I vanliga fall hade jag troligtvis suttit här och gnällt över hur jag också vill åka någonstans men att vi bara kommer hålla oss hemma eller på landet, men i denna stund är jag glad över att vi inte ska hålla på och åka iväg. Det längst vi kommer åka är ner till Göteborg när lillebror spelar Gothia. Annars stannar vi här i Stockholms området och ute i skärgården, förhoppningsvis blir det en tripp upp till Mellanfjärden också. Skulle verkligen känns jätteknasigt om det inte blev av i år. 
Sen är det min enorma resa. Helt ensam, ingen familj med. Det är bara jag. Och en hel del utbytesstudenter, och när jag nu ändå är inne på ämnet så kan jag inte vara mer taggad inför middagen vi ska ha imorrn. Det ska bli så underbart mysigt. Så om du råkar vara vid eller i Humlegården imorrn någon gång på kvällen eller eftermiddagen och ser ett gäng USA galningar, jag då är det väl oss du ser. 

Nu är det en vecka kvar. Sen är nästan allt över. Om en vecka kanske det precis är 20 minuter kvar. Snart är det över. Jag vet ärligt talat inte hur jag ska fixa det här. Även om den delen av mig alltid kommer finnas kvar så är det ändå som om allt det jag har väntat på och sett framimot bara försvinner. Men man får inget annat göra än att citera Dumbledore: "He will only be gone when no one no longer remains loyal to him." Självklart pratar jag om sista Harry Potter filmen. Men det får mina vänner höra alldeles för mycket om, det och USA. Och nej, jag har inte hört något än. Det är än så länge "All Quite on the Western Front."

Ska se så jag har batterier och sånt till alla kameror så det blir mycket fotande imorrn. Vi syns då, med ett helt fotoalbum!


Nytt införskaffat idag på lunchrasten, tre Nocholas Sparks och en random på köpet som sägs vara superbra.

Försov mig imorse, det var så där. Lyckades trots det vara på kontoret tidigare än de andra dagarna. Tror inte att ni vill veta om min jobbdag eftersom det har varit precis som alla de andra, ringt samtal och ringt samtal. Skrivit in lite nya namn i databasen, ändrat lite här och var. Kanske inte det roligaste jobbet, men hellre det än inget alls. Behöver få lite "cash-flow" nu till USA.

Efter jobbet träffade jag pappa och lillebror. Vi gick till Kungshallen och åt middag där, gick sedan över vägen och spenderade 2 timmar i salong 3 på Sergel. Såg "The Hangover: Part 2". Helt okej skulle jag säga. Är inte jättemycket för den sortens komedier, eller egentligen komedier överhuvudtaget. Måste dock säga att första filmen var bättre. Eller vad tycker ni andra som har sett den?
Besviken blev jag när det inte kom någon Harry Potter trailer under reklamen (och ja... såg faktiskt hela). Jag som verkligen har tränat in dem allihopa. Hehe.

Nej, vad sägs som att börja fundera på att besöka John Blund? Ska få en lugn morgon imorrn utan en massa stress.
Hoppas alla har haft en riktigt fin dag!

Och jag som hade väntat på att kunna skriva världens finaste inlägg med denna rubrik... men tyvärr. Har inte hänt något kul idag alls. Längst arbetsdagen någonsin, kändes det som. Jo, men nu skoja jag bara. Hade en jättetrevlig lunch med bästa Carolinan.
Fick, när jag hade mitt lilla birthday party (i december), en fika med Carro. Det blev en lunch istället, så där ett halvår senare. Men bättre sent än aldrig eller hur? Var supermys verkligen, drog upp till Fältöversten och satte oss på Thelins. 

Oj, oj. Vet ni vad som kom nu? En liten papperlapp från far min, visade sig vara en sån där lapp man får hem i brevlådan när man ska hämta ut något från posten. Avsändare? ICA banken, mitt kort! Så ja, om två veckor så har jag troligtvis allt klart... ja, förutom stat och famlij då.

10 dagar kvar! Det är ju galet! Kan inte bli mer taggad nu, det ska bli helt underbart det här.
Förrutom firandet av att det nu bara är ensiffriga antal dagar kvar (?) så har det blivit lite shopping på Stockholms Quality Outlet Barkarby, t-shirt från Levis och skjorta från Mexx. 
Har inte mycket att säga mer, har varit tråkigt väder hela dagen. Och med tanke på det så har jag gjort upp en massa sommarplaner idag: 
- Lunch med Carro imorrn

High on a hill in an enchanted garden, enclosed by tall walls and protected by strong magic, flowed the Fountain of Fair Fortune.
Once a year, between the hours of sunrise and sunset on the longest day, a single unfortunate was given the chance to fight their way to the Fountain, bathe in its waters and receive Fair Fortune for evermore.
On the appointed day, hundreds of people travelled from all over the kingdom to reach the garden walls before dawn. Male and female, rich and poor, young and old, of magical means and without, they gathered in the darkness, each hoping that they would be the one to gain entrance to the garden.
Three witched, each with her burden of woe, met on the outskirts of the crowd, and told one another their sorrows as they waited for sunrise.
The first, by name Asha, was sick of a malady no Healer could cure. She hoped that the Fountaine would banish her symptoms and grant her a long and happy life.
The secon, by name Altheda, had been robbed of her home, her gold and her wand by an evil sorcerer. She hoped that the Fountain might relieve her of powerlessness and poverty. 
The third, by name Amata, had been deserted by a man whom she loved dearly, and she thought her heart would never mend. She hoped that the Fountain would relieve her of her grief and longing.
Pitying each oter, the three women agreed that, should the chance befall them, they would unite and try to reach the Fountain together.
The sky was rent with the first ray of sun, and a chink in the wall opened. The crowd surged forward, each of them shrieking their claim for the Fountain's benison. Creepers from the garden beyond snaked through the pressing mass, and twisted themselves around the first witch, Asha. She grasped the wrist of the second sitch, Altheda, who seized tight upon the robes of the third witch, Amata.
And Amata became caught upon the armour of a dismal-looking knight who was seated on a bone-thin horse.
The creepers tugged the three witches through the chink in the wall, and the knight was dragged off his steed after them.
The furious screams of the disappointed throng rose upon the morning air, then fell silent as the garden walls sealed once more.
Asha and Altheda were angry with Amata, who had accidentally brought along the knight. 
"Only one can bathe in the Fountain! It will be hard enough to decide which of us it will be, without adding another!"
Now, Sir Luckledd, as the knight was known in the land outside the walls, observes that theses were witches, and, having no magic, nor any great skill at jousting or duelling the non-magical man, was sure that he had no hope of beating the three women to the Fountain. He therefore declared his intention of withdrawing outside the walls again.
At this, Amata became angry too.
"Faint heart!" she cried him. "Draw your sword, Knight, and help us reach our goal!"
And so the three witched and the forlorn knight ventured forth into the enchanted garden, where rare herbs, fruit and flowers grew in abundance on either side of the sunlit paths. They met no obstacle until they reached the foot of the hill on which the Fountain stood.
There, however, wrapped around the base of the hill, was a monstrous white Worn, bloated and blind. At their approach, it turned a foul face upon them, and uttered the following words:
"Pay me the proof of your pain."
Sir Luckless drew his sword and attempted to kill the beast, but his blade snapped. Then Altheda cast rocks at the Worm, while Asha and Amata essayed every spell their might subdue or entrance it, but the power of their wands was no more effective than their friend's stone, or the knight's steel: the Worm would not let them pass.
The sun rose higher and higher in the sky, and Asha desparing, began to weep. The great Worm placed its face upon hers and drank the tears from her cheeks. Its thirst assuaged, the Worm slithered aside, and vanished into a hole in the ground.
Rejoicing at the Worm's disappearance, the three witched and the knight began to climb the hill, sure that they would reach the Fountain before noon.
Halfway up the steep slope, however, they came across words cut into the ground before htem.
Pay me the fruit of you labours.
Sir Luckless took out his only coin, and places it upon the grassy hillside, but it rolled away and was lost. The three witched and the knight continued to climb, but though they walked for hours more, they advanced not a step; that summit came no nearer, and still the inscription lay in the earth before them.
All were discouraged as the sun rose over their heads and began to sink towards the far horizon, but Altheda walked faster and harder than any of them, and exhorted the others to follow her example, though she moved no further up the enchanted hill. 
"Courage, friends, and do not yiels!" she cried, wiping the sweat from her brow.
As the drops fell glittering on to the earh, the inscription blocking their path vanished, and they found that they were able to move upwards once more.
Delighted by the removal of this second obstacle, they hurried towards the summit as fast as the could, until at last they glimpsed the Fountain, glittering like crystal in a bower of flowers and trees.
Before they could reach it, however, they came to a stream that ran round the hilltop, barring their way. In the depths of the clear water lay a smooth stone bearing the words:
Pay me the treasure of you past.
Sir Luckless attempted to float across the stream on his shield, but it sank. The three witches pulled him from the water, then tried to leap the brook themselves, but it would not let them cross, and all the while the sun was sinking lower in the sky.
So they fell to pondering the meaning of the stone's message, and Amata was the first to understand. Taking her wand, she drew from her mind all the memories of happy times she had spend with her vanished lover, and dropped them into the rushing waters. The stream swept away, and stepping stones appeared, and the three witches and the knight were able to pass at last on to the summit of the hill.
The Fountain shimmeres before them, set amidst herbs and flowers rarer and more beautiful than any they had yet seen. The sky burned ruby, and it was time to decide which of them would bathe.
Before they could make their decision, however, frail Asha fell to the ground. Exhausted by their struggle to the summit, she was close to death.
Her three friends would have carried her to the Fountain, but Asha was in mortal agony and begged them not to touch her.
Then Altheda hastened to pick all those herbs she thought most hopeful, and mixed them in Sir Luckless's gourd of water, and poured the potion into Asha's mouth.
At once, Asha was able to stand. What was more, all symptoms of her dread malady had vanished.
"I am cured!" she cried. "I have no need of the Fountain - let Altheda bathe!"
But Altheda was busy collecting more herbs in her apron.
"If I can cure this disease, I shall earn gold aplenty! Let Amata bathe!"
Sir Luckless bowed, and gestured Amata towards the Fountain, but she shook her head. The stream had washed away all regret for her lover, and she saw now that he had been cruel and faithless, and that it was happiness enough to be rid of him.
"Good sir, you must bathe, as a reward for all your chivalry!" she told Sir Luckless.
So the knight clanked forth in the last rays of the setting sun, and bathed in the Fountain of Fair Fortune, astonished that he was the chosen one of hundreds and giddy with his incredible luck.
As the sun fell below the horizon, Sir Luckless emerged from the waters with the glory of his triumph upon him, and flung himself in his rusted armour at the feet of Amata, who was the kindest and most beautiful woman he had ever beheld. Flushed with success, he begged for her hand anf her heart, and Amata, no less delighted, realised that she had found a man worthy of them.
The three witches and the knight set off down the hill together, arm in arm, and all four led long and happy lives, and none of them ever knew or suspected that the Fountain's waters carried no enchantment at all.

Officiellt: 11 dagar kvar! Imorrn blir det galet. Bara 10 dagar kvar då, det är helt sjukt vad det har gått fort! 

Har sovit ut för första dagen på... ja... vet ärligt talat inte när jag kunde sova hur länge jag vill. Har suttit ute i värmen och läst Beedle the Bard några gånger idag. Har en ny favorit. The Fountain of Fair Fortune, den är så himla fin. Tänkte faktiskt skriva av den och lägga upp, kanske blir senare ikväll.
Hängde också med pappa och bror ner till fotbollsplanen och tränade. Äckligt varmt var det. Har nu också, äntligen, fixat till och lagt upp bilder från i måndags på Facebook. Vissa är riktigt fina alltså.
Har verkligen inget mer att säga, så ha en bra sommarhelg!

Friday! Slutade runt fyra, åkte då hem och hängde hemma. Brorsan köpte Sims 3 Drömjobb igår, så har spelat det ganska mycket. Sims är sjukt kul, man gör absolut ingenting men kan hålla på hur länge som helst. Det är ju hel galet! Är verkligen supertaggad inför helg. Det blir till att lägga upp alla bilder från i måndags på Facebook och ja... det är väl min planering då. Sen självklart, kanske lite underförstått, blir det till att kolla mailen hela tiden, alltid ha både mobilen och hemtelefonen med mig, och ja... helt enkelt vänta på svar. 
Nä nu är det middag, och sen ska jag sätta på Lejonkungen 2. Musiken i den är ju för fantastisk!

Vilken dag! Upp till jobbet som vanligt. Ringde en massa samtal, same old, same old. Fick sen åka hem till mormor en snabbis och sen tillbaka till jobbet. Åkte hem, kom hem, insåg att överlåset var lås och jag har ingen nyckel. Den nyckel som finns hemma låg i brevlådan och självklart hade ingen lämnat brevlåde nyckeln ute -.- Så fick ta och sätta mig på baksidan i soffan och vänta. Segt. 
Har verkligen ingenting att skriva, väntar fortfarande på besked om USA. Börjar gå mig rejält på nerverna nu alltså -.-

Så. Då hade man jobbat en hel dag, eller ja. Fick börja dagen med att åka hem till mormor och följa med henne till läkarn och sen hem igen, därifrån var det jobbet som gällde. Åt lunch med mamma på panini, eller köpte där och satt sen i parken inne på Garnisonen. 
Har också städat i rummet, tömt diskmaskinen och guidat mamma i hur man bloggar. Har även lyckats få upp lite bilder från i måndags på bloggen. Snart kommer det på Facebook också. 
Nu ska jag ta det lugnt, lägga mig i sängen, läsa min fina Harry Potter and the Philosopher's Stone och sen sova. Blir hel dag imorrn igen, halv 9 till 5. Here we go!

När jag kommer hem från jobbet blir det dags att uppdatera, och då mer än bara några få ord som i de senaste två inläggen.

Låång dag. Var sjukt trött från gårdags kvällen. Vaknade av solen som lyste in i ögonen på en nyvaken tjej och sen en värme våg när jag öppnade altandörren ytterligare. Kände redan då att det inte skulle bli en kul dag på kontoret. 
Kom in, började med felreturerna. På lunchen drog jag till Thomas Sabo och bytte berlocken som jag redan hade mot en annan, lämnade in min lilla söta stenbock som gick sönder igår :'( samt köpte ett smyckesskrin. Så nu har jag full koll på mina TS. Sen var det tillbaka till kontoret. Var verkligen ingen rolig dag att sitta inne på. 
När jag kom hem bestämde sig pappa för att vi skulle dra iväg och äta någonstans. Så vi stack ut till Vaxholm. Åt middag där, tog varsin glass. Jag måste bara säga att jag har hittat min nya favorit glass: Kokosnöt! Ja, det låter hel galet men det var så sjukt gott! Verkligen helt underbart!
Sen var det hem och mer eller mindre däcka i sängen.