Isabelle's

• Missar en del i skolan
• Fick bära hem en väska med alldeles för mycket skolböcker
• Pack, packa upp, packa, packa upp
• Missar när min bror och föräldrar ska på öppet hus i min gamla skola

Ja, lite fler positiva än negativa. När jag tänker på utbyten så faller självklart mina tankar tillbaka på Spanien och Frankrike och de enorma skillnaderna som fanns. Jag menar när vi kom till Spanien var alla spanjorerna uppe i varv, skrek som bara den och var hur glada som helst! Super spralliga. Och vägen hem till min spanjor var kul, pratade och så hela tiden. Under dagarna gjorde vi inte jättemycket men alla hade kul ändå. Det var kanske inte jätteväl planerat men det var super kul ändå. När vi skulle åka hem var det jättemånga som grät och allt, trots att vi skulle ses om ungefär ett halv år. När de väl kom hit sprang alla och kramade om varandra på flygplatsen och det var bara så fint alltihop. De minnen jag har från Frankrike är att jag längtade tills vi skulle vara bara de svenska och fruktade när jag skulle vara ensam med min fransyska. När de kom hit var det inte alls samma känsla som när vi kom till Spanien, det var stelt i bilen, spelade ingen roll hur mycket jag försökte. När de åkte hem var det nog ingen som grät, tror någon fransyska grät, men ingen annan. När vi kom dit var det bara "hej" och sen "ska jag ta din väska?" och sen gå till bilen och åka hem. Det var inte alls samma känsla som när spanjorerna kom. Och likadant när vi skulle hem. Tror det var lite mer känslomässigt då... men inte alls lika mycket som med Spanien. Sen var ju min fransyska lite små knepig och ville inte ens följa med och säga hejdå men, man har ju inte tur varje gång.

Jag hoppas verkligen att det kommer bli bra. Att det kommer bli känslomässigt och så. Jag menar det är ju ganska många fler tjejer än killar med. T.ex är det bara en kille av holländarna, resten är tjejer. Vet inte hur många svenska killar det är men det är tre från min klass, om jag inte tänker fel.