Isabelle's

Framtiden: Längtan för vissa, oro för andra...

---

Jag förstår inte de som ser fram imot framtiden. Jag är sjukt rädd för den... den skrämmer mig. Hur kan det finns så många männsikor runt om mig som helt ärligt ser fram imot tiden som ska komma. Jag vill bara stanna i nuet och göra det som jag gör nu, ha kul med mina vänner som jag har nära mig. När vi slutar 9:an och börjar gymnasiet, hur många av de vänner man har nu kommer man att ha kvar? Det är helt sjukt vad skolan gör det svårt för oss. För min del har det varit så här: Gick på dagis - fick massa nya vänner. Slutade dagis och började 6:års, fick massa nya vänner. Slutade lågstadiet (vilket betydde ny skola) började mellan stadiet - fick en massa nya kompisar. Men där försvann några av de som jag var kompis med i lågstadiet, och dagiskopmisarna var sedan länge borta. Sen slutar man mellanstadiet och då fanns det ett val man skulle göra, så nu försvann det ännu mer kompisar. Börjar högstadiet, samma sak där. Och nu ska vi sluta 9:an och börja på gymnasium. Nu försvinner ju alla när alla försvinner åt olika håll. Visst kanske man håller kontakten i början, men sen... Och så åker jag till USA mellan 1:an och 2:an. Nästa år är det min sista jul hemma innan jag åker och är borta i ett år! Jag har inte ens en aning om vart jag vill gå på gymnasiet, vilken linje jag vill läsa tror jag att jag vet. Men ingen aning om skola, och så. Jag har ingen aning om vad jag vill jobba med heller. :'''(

Ni som har er framtid klar, och vet precis vad ni vill och vad ni ska uppnå. Gud, vad jag ser upp till er.

xoxo -