Isabelle's

Var på en grej i Tibble kyrka med mamma i går och då var det en tjej som sjöng en av världens bästa psalmer. Psalm 795 - Alltid på väg.

Jag är alltid på väg mot en avlägsen destination

Bortom det vi kallar tid och rum

Detta mål ger mig mod, ger mig kraft, ger mig insperation

Till att möta åren som jag nu har framför mig

Så vad jag än gör, vad jag än tar mig för

Ska jag aldrig släppa taget

Om denna osynliga hand, som Herren sträckt mig

Nej, vad jag än gör, vad jag än tar mig för

Ska jag aldrig släppa taget

Om detta osynliga land, som kallas himlen

I mitt innersta bär jag en bit av ett avlägset land

Löftet om att jag hör hemma där

I mitt innersta bär jag ett hopp om en avlägsen strand,

Att få möta Herren ansikte mot ansikte

Så vad jag än gör, vad jag än tar mig för

Ska jag aldrig släppa taget, om denna osynliga hand som Herren sträckt mig

Nej, vad jag än gör, vad jag än tar mig för

Ska jag aldrig släppa taget, om detta osynliga lang som kallas himlen

Om nu Gud är en lögn har jag svårt se mig väg meningsfull

Livet är då ren fåfänglighet

Men jag tror på den man som blev korsfäst för kärlekens skull

Du vet, graven som blev lämnad, som blev funnen tom

Så vad jag än gör, vad jag än tar mig för

Ska jag aldrig släppa taget, om denna osynliga hand som Herren sträckt mig

Nej, vad jag än gör, vad jag än tar mig för

Ska jag aldrig släppa taget, om detta osynliga land som kallas himlen.


Åh, vad jag längtar tillbaka till Husarö där allt var så enkelt. <3