En tår som faller varje gång jag tänker tillbaka
Så är man nästan hemma igen :'( Är på landet för tillfället efter tre långa och underbara veckor på Husarö. Anna och Petra ligger och sover -.- Själv har man varit uppe sen 10. Jag kommer inte berätta om allt som har hänt nu, utan det får jag göra när jag kommer hem. Har en liten plan på hur allting ska se ut och orkar verkligen inte fixa med det här och nu.
Tårarna rinner bara jag blickar tillbaka på tiden ute på Husarö. Det har varit helt fantastiskt med människor runt om en som alltid är där. Jag känner verkligen att det här är riktiga kompisar som jag aldrig kommer glömma. När tiden är svår vet jag till 100% att de alltid finns någon att vända sig till, när jag har något att berätta roligt är tråkigt så finns det alltid personer som jag kan vända mig till och bara snacka pås om en galning.
Tre underbar veckor, som började med 36 okända personer, bara någon här och där som känder någon av oss alla men för det mesta var det helt nytt, och ett väder som bara gav oss regn och mera regn. Men inte var vi ledsna för det, visst gvar det ofta som man klagade på att det var kallt men alla höll humöret uppe.
Livet var mycket lättare ute på Husarö, det tror jag att många tycker, All den frihet att säga och känna vad man vill och våga visa vem man är. Ledarna som alltid ställde upp, både med fruktansvärd väckning och med underbar nattning. Alla de roliga lekar vi gjorde som gjorde att vi kom varandra närmare för var minut som gick.
De soliga dagarna kom och två varma veckor med stekande sol gav oss en hel del bränna, T-shirt - bränna för vissa och linne - bränna för vissa. Solen som tog tag i oss när vi låg på klipporna på Långholmen och den svala vinden som drog oss närmare varandra på hajken.
Husarö 2009 1:a, det finns så mycket mer som jag vill säga, så mycket mer jag vill berätta till ledare och konfirmander. Men det skulle bli alldeles för långt och ingen skulle orka läsa det. Det är svårt att hitta ett bra slut, hur ska man kunna sluta ett inlägg som det här? Jag vill säga en massa mer, men kommer inte på vad.
Ett bra slut är som sagt svårt, men för att tacka de underbara ledarna; Henke, Gustav, Louise, Krull, Magda, Emil, Emely, Miccan, Anton & Nils, är ett bra slut något som de alltid sa till oss: "Gör vad ni vill, men gör det med kärlek"
xoxo -Isabelle <33
Tårarna rinner bara jag blickar tillbaka på tiden ute på Husarö. Det har varit helt fantastiskt med människor runt om en som alltid är där. Jag känner verkligen att det här är riktiga kompisar som jag aldrig kommer glömma. När tiden är svår vet jag till 100% att de alltid finns någon att vända sig till, när jag har något att berätta roligt är tråkigt så finns det alltid personer som jag kan vända mig till och bara snacka pås om en galning.
Tre underbar veckor, som började med 36 okända personer, bara någon här och där som känder någon av oss alla men för det mesta var det helt nytt, och ett väder som bara gav oss regn och mera regn. Men inte var vi ledsna för det, visst gvar det ofta som man klagade på att det var kallt men alla höll humöret uppe.
Livet var mycket lättare ute på Husarö, det tror jag att många tycker, All den frihet att säga och känna vad man vill och våga visa vem man är. Ledarna som alltid ställde upp, både med fruktansvärd väckning och med underbar nattning. Alla de roliga lekar vi gjorde som gjorde att vi kom varandra närmare för var minut som gick.
De soliga dagarna kom och två varma veckor med stekande sol gav oss en hel del bränna, T-shirt - bränna för vissa och linne - bränna för vissa. Solen som tog tag i oss när vi låg på klipporna på Långholmen och den svala vinden som drog oss närmare varandra på hajken.
Husarö 2009 1:a, det finns så mycket mer som jag vill säga, så mycket mer jag vill berätta till ledare och konfirmander. Men det skulle bli alldeles för långt och ingen skulle orka läsa det. Det är svårt att hitta ett bra slut, hur ska man kunna sluta ett inlägg som det här? Jag vill säga en massa mer, men kommer inte på vad.
Ett bra slut är som sagt svårt, men för att tacka de underbara ledarna; Henke, Gustav, Louise, Krull, Magda, Emil, Emely, Miccan, Anton & Nils, är ett bra slut något som de alltid sa till oss: "Gör vad ni vill, men gör det med kärlek"
xoxo -Isabelle <33
Kommentarer
Trackback
