Maybe, maybe

Det första jag gjorde nä ajg vaknade var att gå in i köket där mamma satt och började prata om hund igen. Vad jag än sa, sa hon aldrig nej. Vilket för mig är ett stort +. Så kanske det blir någon liten sak här om ett tag. Det ända problemet som vi har är att ingen riktigt kan vara hemma med hunden när det är liten. Och i början vill man ju inte lämna bort hunden hela dagarna. Men det kanske kan gå och fixa iaf. Om någon har några tips på hur man ska göra säg gärna till.

Har faktiskt märkt att på senare tid när jag tagit upp hund ämnet har varken mamma eller pappa sagt nej. Men ingen i famljen vill ju ha en sån hund som jag vill, så den drömmen får väl vänta ytterligare några år.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0